Panik...

Jag känner paniken sprida sig inom mig. Jag avskyr att känna som jag gör just nu, men tyvärr kan jag inte göra något åt den. Mina tankar bara far runt, runt, runt. Och jag klarar inte av det. Jag känner mig helt oduglig i alla lägen just nu, överallt. Allt jag gör känns bara skit. Varför ska livet vara så fruktansvärt orättvist? Jag ogillar verkligen mig själv, blir äcklad av mig själv. Och kan för mitt liv inte förstå hur någon kan tycka om mig... Jag oroar mig, antagligen alldeles för mycket men jag känner mig inte värd att älskas. Och om jag inte känner mig värd att älskas varför skulle någon annan älska mig?
RSS 2.0