Sitter ensam hemma och lyssnar på julmusik. Fick plötsligt en sådan lamslagande känsla, kände ett stort tomrum i mitt hjärta. Längtar så himla mycket efter någon att ta hand om. Någon att ge all min kärlek till, någon att älska villkorslöst och som (förhoppningsvis) kommer att älska mig lika mycket tillbaka. Har kunnat koppla bort tankarna på barn någorlunda den senaste tiden men när känslan plötsligt från ingenstans slår över en igen då blir det extra jobbigt. Ännu jobbigare är det att mina tårar verkar ha tagit slut. Försöker gråta men det går inte. Och jag behöver gråta, behöver få ur mig lite så att jag kan ta ett djupt andetag och se framåt.

 

Ska försöka ta mig samman och städa undan lite i lägenheten (ser ut som ett bombnedslag då jag haft fullt upp i veckan). Ska även försöka mig på att göra två olika sorters fudge samt knäck. Då får jag iallafall annat att tänka på för en stund. Snart är det julafton men har ingen julkänsla just nu. Jag hade lite för några veckor sedan, men sedan blev det som det blev på jobbet och all julkänsla for världens väg. Men har en och en halv vecka på mig att finna julkänslan igen iallafall och dagen innan julafton ska jag gå på jul på Liseberg så då kommer det nog att kännas som jul på allvar.

 

Vill i detta inlägg även passa även på att sända massa kärlek och styrkekramar till de bloggare som fått negativa besked den senaste tiden.<3 Jag hoppas innerligt att 2015 blir året då vi alla som kämpar kommer att få positiva besked och att vi på ett eller annat sätt får bli föräldrar