Idag känns det lite bättre än sist jag skrev även om det självklart fortfarande är jättetungt. Istället för att fokusera på det jobbiga försöker jag just nu lägga ner energi på saker jag ser fram emot och som finns inom en överskådlig framtid. Det går ganska bra även om en del dagar (kvällar) slår till med full kraft och jag så smått bryter ihop.

 

Jag håller för tillfället på och förbereder lite inför julen. Älskar julen men saknar den där speciella känslan man hade när man var liten, den där känslan av späning, förhoppningar och förväntningar. Det jag älskar mest med julen är den mysiga stämningen inför jul. Förhoppningsvis snö och sen alla fina ljus och belysningar som lyser upp i mörkret. Sen älskar jag även att köpa och slå in julklappar. Det är något av det bästa jag vet. Har köpt sex julklappar hitills. Har dock inte slagit in dem än, det tänkte jag göra vid första advent. Förhoppningsvis ska vi till Ullared någon gång i november också så då kanske jag hittar en del julklappar där också.

 

Sen jag skrev sist så har jag även varit och hälsat på min familj. De bor så långt bort så det blir inte så ofta nuförtiden. Saknar familjen men klarar inte av att spendera alltför många dagar hos dem. Trots att jag älskar mina föräldrar (och syskon såklart) måste jag ändå säga att det inte går att spendera för många dagar i sträck med dem. Vill inte gå in på varför här men tyvärr mår man inte bättre psyksiskt efter att ha varit hos dem än vad man gjorde innan. Och de är inte heller personer som man kan prata med sin barnlöshet om, vilket jag hade önskat att jag kunde. Utan sånt där slås bara undan snabbt med kommentarer som "det där är inga problem" "det är klart det löser sig". I deras värld finns inte att man skulle kunna förbli barnlös (vet inte om det beror på att de har många barn själv eller vad det beror på). Så jag kan verkligen sakna att ha någon i min närhet att bara få prata av mig med. Men än så länge får det bli här i bloggen jag skriver ner vad jag känner.