Vår resa så här långt

Detta inlägg kommer att uppdateras allteftersom och ni kommer kunna följa vår resa som förhoppningsvis kommer att sluta med att vi får ett efterlängtat barn.
 

Oktober 2011: Jag och min "man" träffas för första gången och blir tillsammans.

Juli 2013: Vi blir sambos.
Mars 2014: Jag slutar med mina p-piller.
Juni 2014: Har fortfarande inte fått tillbaka min mens. Eftersom jag hade väldigt oregelbunden mens innan jag började äta p-piller så känner jag ganska starkt på mig att något är fel. Bestämmer mig för att vänta tills jag har semester för att ta kontakt med en gynekolog.

Juli 2014: Ringer till sjukhusets gynekologmottagning bara för att mötas av en inspelad röst som säger att det är semesterstängt.

Augusti 2014: Ringer till sjukhusets gynekologmottagning. Får till svar att de inte har några läkare där(?!) och får istället numret till två privata mottagningar i stan (kopplade till landstinget). Inget svar på första stället. På andra stället svarar en kvinna. Får höra att de bara har en gynekolog som bara jobbar deltid och som troligtvis inte tar emot nya patienter eftersom han snart ska gå i pension. Här hinner jag bli både arg, ledsen och frustrerad. Jag bor i en stad som har över 30.000 invånare och ska de inte ha en enda gynekolg???!!! Blir så småningom uppringd av ställe nummer 2 igen och kvinnan säger att gynekologen har sagt att han kan ta emot mig. Det kändes riktigt bra, för nu skulle jag äntligen få veta vad som är fel.
Augusti 2014: Mitt första möte med gynekolog P. Han konstaterar snabbt att jag har pco. Han vill dock inte skriva ut några mediciner för att sätta igång ägglossning hos mig. Detta eftersom det på min familjs sida finns en genetisk sjukdom som det är 50% ärftlighetsrisk på. Jag har aldrig själv fått diagnos på sjukdomen men har inte heller utretts. Eftersom jag har vissa symptom som tyder på att jag har sjukdomen så vill P att jag utreds. Det är en komplex sjukdom och ska jag utredas "från start" kan det ta upp till ett år. Därför vill P att min bror som har sjukdomen fixar fram ett s.k. anlagsbärartest från sitt sjukhus. Kan man få fram ett sådant kan man jämföra detta med tester på mig vilket förkortar utredningstiden betydligt. Kontaktar min bror som kontaktar sitt sjukhus. På sjukhuset verkar de inte ha någon koll, det tar lång tid innan de hör av sig igen. De säger att de måste veta exakt vad för anlagsbärartest som behövs, ena stunden säger de att de inte kan veta att han är han och han måste komma dit personligen, i nästa stund ska han maila exakt vad för information han behöver.
September 2014: Eftersom sjukhuset inte verkar höra av sig till min bror igen blir jag alltmer frustrerad. Jag är också en människa som inte tycker om att inte ha koll på läget. Därför kontaktar jag P och frågar om det ändå inte är bättre att vi börjar från "noll" med mig. Detta tycker han inte är en bra idé. Istället kontaktar han min brors sjukhus och de säger att de ska leta fram de papper de har i arkviet och sedan skicka till honom. Jag tycker om min gynekolog, han verkar vara väldigt mån om alla sina patienter och verkar verkligen brinna för det han gör. Hans ålder oroar mig dock lite, kunde inte låta bli att kolla upp hans ålder. Och han är 68 år...tänk om han inte hinner hjälpa mig innan han bestämmer sig för att gå i pension :(
Oktober 2014: Sjukhuset hittar inget anlagsbärartest på min bror. Därför blir vi tvungna att skicka in en remiss på mig till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Får svar efter några veckor och en tid till sjukhuset i början av december.

December 2014: Åker till sjukhuset och lämnar blodprov. Får lite positiva besked i allt det negativa. Blodprovet kommer ta ca tre månader att analysera och inte ett år som vi först fått höra. Läkaren på sjukhuset lovar desutom att hon ska föröska skynda på analysen av blodprovet lite.
Får dock även ytterligare negativa besked. Eftersom jag kommer bli tvungen att göra IVF med PGD så kommer vi först att bli tvungna att skicka en analys till sjukhuset i Huddinge för att få utarbeta en analysmetod kring IVF för just oss. Detta kommer ta minst tre månader. Därefter får vi skicka in en remiss för IVF till Huddinge, där har det långa köer just nu och man får vänta 4-5 månader. Så antagligen kommer vi inte få sätta igång med IVF förrän till hösten. Men jag hoppas fortfarande på att få sätta igång till sommaren.
Januari 2015: I slutet av januari är vi och lämnar "grundläggande" blodprover inför IVF. Både min och sambons prov var okej.

Februari 2015: I början av februari lämnar sambon spermaprov som visar sig vara bra. Vi kan andas ut lite, då det innebär att det "bara" är fel på mig (förhoppningsvis inget mer än min konstaterade PCO).
Nu väntar vi på att provsvaren från Uppsala snart ska vara klara så att vi kan köra igång med IVF så snart som möjligt -förhoppningsvis i vår. Enligt P kommer vi få sätta igång i vår. Men när jag var i kontakt med Huddinge så sa de 7-8 månader.

Mars 2015: I början av mars får vi komma till Uppsala. Provsvaren bekräftar att jag har den gentiska sjukdom som finns i min familj. Jag tar kontakt med Peter som i slutet av mars skickar iväg en remiss till Huddinge.

April 2015: I slutet av april får vi en bekräftelse från Huddinge att de mottagit en remiss. Väntetiden för ett nybesök är 3 månader.

Maj 2015: Några veckor efter bekräftelsen av remissen får vi ytterligare ett brev från Huddinge. Det står att väntetiden för ett nybesök är 3-4 månader och att den analysmetod som ska utarbetas för just oss kan ta upp till ett år. Luften går på nytt ur mig och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Hjärnan har på något vis blockerat det beskedet och jag försöker intala mig själv att det kommer gå snabbare än så, att jag kommer hinna starta ett försök innan året tar slut.

Juni 2015: Jag ringer till Huddinge för att höra om vi hinner få komma på ett nybesök innan de stänger för sommaren men de kan inte svara på det eftersom "man aldrig vet vad som dyker upp". Jag börjar inse att jag troligtvis inte kommer få komma på besök innan sommarstängningen. Så nu hoppas jag på att vi får komma på nybesök i början av Augusti och att de blir klara snabbt med analysen för oss. Klarar inte av att vänta till Augusti 2016.

Augusti 2015: Ringer Huddinge direkt efter att de öppnat efter sin semesterstägning. Men de kan fortfarande inte svara på när jag får komma. Får höra att flera i personalen fortfarande har semester, att de har massor av ärenden att gå igenom och att det kan komma in ärenden som går före i kön. De säger även att nu är väntetiden 4-6 månader. Känner mig alltmer besviken på hur vi blir behandlade.
Vet inte om det är att vi legat i och ringt flera gånger men några veckor senare ringer de och har fått en återbudstid som vi får. Blir överlycklig och äntligen känns det som att vi kommer ett steg längre.

September 2015: I början av september får jag och min sambo komma på nybesök till Solna (genetik) och Huddinge (reprpduktionscentrum). I Solna får vi av läkare E en snabb genomgång på vad det innebär att göra IVF med PGD, nästan all den informationen har jag redan läst mig till, men ändå nyttigt att få höra det direkt. E berättar att analysen kan ta 4-9 månader att utarbeta. Det kan också gå något snabbare men kommer åtminstone inte vara klart innan jul.
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0