Lilla jag och min längtan - Tänka ett steg längre?

Tänka ett steg längre?

Publicerat 2015-02-19 22:03:59 i Allmänt

Var bara tvungen att logga in lite snabbt för att skriva av mig. Fick en kommentar idag kring graviditet som gjorde mig ganska ledsen och arg. Ju mer jag tänker på den dessto mer arg och ledsen blir jag, så om jag skriver ut den här tänkte jag att jag kanske blir lite lugnarre inombords.

Har ju en kollega som är gravid (hon vet vad jag går igenom) och idag pratade hon tillsammans med en annan kollega om olika "symptom" de haft vid sina graviditeter. Jag försökte att inte lyssna så mycket, vilket var svårt. Sen hör jag den ena kollegan säga "ja, det är ju sånt man får gå igneom som gravid"... sen vänder hon sig till mig och säger med ett skratt "eller vad säger du ***." Hon vet inte vad jag går igenom och hon menade inget illa men ändå, det tog ganska hårt på mig och jag fick verkligen bita ihop för atti inte gråta. Jag tror att någon likaväl hade kunnat slå mig med knytnäven i magen, så ont gjorde kommentaren.

Efter denna kommentar funderar jag på om det kanske ändå inte är bättre att berätta för alla på jobbet hur det ligger till för att på så vis kanske slippa liknande kommentarer. Men samtidigt vill jag inte att folk ska börja gå på tå kring mig eller att folk ska börja fråga massa (vilket jag vet att en del kommer göra). Jag vill bara att allt ska vara som vanligt, att folk ska bete sig som de brukar (ja, utan alla sårande kommentarer).

Åhh, blir så frustrerad. Kan folk inte bara tänka sig för innan de yttrar vissa saker. Jag menar känner man en tjej/kvinna som börjar komma upp i åldern utan att ha fått barn så kanske man kan tänka ett steg längre innan man säger något.

Nä, nu blev jag ännu mer ledsen. Usch... får gå och lägga mig så att jag imorgon kan klara av veckans sista arbetsdag.

Direktlänk, 4 Kommentarer

Kommentarer:

Anonym

2015-02-19 @ 22:43:36

hittade din blogg precis! håller tummarna för er. förstår hur du mår. har en kollega som är gravid och klagar konstant sen typ 3 veckan. hon klagar på det mesta. men hon vet vad jag går igenom så hon vågar inte riktigt klaga till mig för jag har sagt till henne vilken tur hon har som är gravid och gärna byter med henne om hon ska klaga. men det är tungt o höra o känns väldigt orättvist. hon verksr inte ens glad :(

Svar: Tack för tumhållningen =) Du har ingen blogg du skriver?Tråkigt när hon vet vad du går igenom och ändå klagar över att vara gravid. Jag hade gärna tagit illamående i tre månader bara jag hade fått vara gravid och att allt hade gått bra. Jag menar illamåendet vet man ju iallafall att det kommer gå över, att vara barnlös kan man få vara resten av livet...

Längtan efter att bli en familj

Louise

2015-02-21 @ 10:36:59

Hej! Så tråkigt att höra! Jag förstår verkligen att du mådde dåligt. Jag valde att först berätta för de kollegor som står mig närmast. Sedan har jag utökat antalet kollegor lite efter hand. Jag har bara haft positiva erfarenheter av att ha berättat. Jag känner deras stöd. Visst frågar de en del men mest för att få mer förståelse för det vi går igenom. Som denna vecka var jag borta 2,5 dag pga ultraljud, utplock och insättning och då var det ingen som ifrågasatte det. Sedan kommer jag nog aldrig berätta för alla kollegorna då vi är ett stort företag. Min man har också berättat för en del kollegor. Men det finns inga självklara sätt hur man ska gå tillväga. Varje fall är unikt så man får utgå från sig själv. Jag har även valt att berätta för de flesta vännerna. Sedan de som bryr sig mest och frågar får veta mest. Lycka till hur du än gör och en stor styrkekram till dig!

Svar: Ja, det var jobbigt att höra. Har blivit mer känslig för sådana kommentarer den senaste tiden också. Tror att det har med att göra att ju längre tid som går desto närmare känns det som man kommer att inte få barn alls. Jag får se hur jag gör. Tror att sen när jag har fått mer besked kring IVF, då kommer jag nog att berätta. Tänker att då kommer jag nog må ganska dåligt fysiskt och kanske ännu sämre psykiskt.Åhh, då är du ruvare nu =) Hoppas,hoppas att det går vägen för er.
Kram

Längtan efter att bli en familj

Jennie

2015-02-21 @ 11:11:49

Hej, kom in på din blogg för första gången idag. Jag känner igen mig så mycket i dina tankar. Jag och min sambo började försöka få barn hösten 2011. Vår älskade dotter föddes i oktober 2014. Det har alltså tagit lång tid, många IVF:er och varit fruktansvärt jobbigt. Jag mådde verkligen otroligt dåligt på slutet och kände mig som ett skal, som att ingenting fanns inuti mig längre. Kände mig så tom. Ville typ inte leva om jag inte skulle få barn. Åt antidepressiva och ångestdämpande och sömntabletter... Ja det var kämpigt. Sedan blev jag gravid efter IVF-försök nr 6. Och nu ligger hon och sover i vagnen, vår lilla fina älskade dotter.

Jag hoppas SÅ att första IVF-försöket går bra för er. Jag tog mig igenom de där åren genom att.... jag vet inte? Var snäll mot mig själv. Lät mig själv känna alla känslor, avundsjuka, missunnsamhet, ilska, ledsenhet, fast det tog ett tag innan jag slutade få dåligt samvete för att jag kände såna känslor. Gjorde saker som jag mådde bra av, reste osv. Pratade med professionella (krävs dock att du hittar rätt person).

Stort lycka till! Kram

Svar: Hej. Känns alltid "skönt" att höra om andra som har eller har gått igenom ungefär samma tankar som en själv, det får mig att känna mig mindre ensam i det hela. Känns bra också att höra att ni lyckades (även om det krävdes 6 försök), det skänker mig hopp om att kanske även vi kan lyckas...Känner igen mig i det du skriver om ett tomt skal, lite lustigt för jag tänkte faktiskt skriva ett inlägg om att jag känner mig just så. Känner mig helt svart inuti som att ingenting finns kvar... Det där med att inte vilja leva om man inte får barn känner jag också igen mig i. Vet inte hur jag ska gå vidare om vi inte lyckas....Tack för all stöttning =) Dåligt samvete vet jag inte om jag någonsin kommer att sluta få, jag får dåligt samvete för allt. Alltså även saker jag vet innerst inne att jag verkligen inte borde få dåligt samvete för (en av mina sämre sidor -jag är alldeles för snäll och får dåligt samvete över massa olika saker)Grattis till dottern =) Måste ha varit en obeskrivlig lycka att äntligen efter år av kämpande ha en liten dotter hos er =)
Kram

Längtan efter att bli en familj

Anonym

2015-02-23 @ 12:20:15

tyvärr har jag ingen blogg, har nog aldrig funderat på det:) jag hade äggplock i veckan och skulle långtidsodla pch sätta in i lördags men bär vi kom dit sa dom att blasocysten hade växt fel, att den ändå inte skulle ta sig. det var jobbigt! en lång resa i onödan! dom sa även att de andra höll på o växa men var alldeles för långsamma. inget hopp där heller. men igår ringde dom och helt plötsligt har vi två fina ägg så snart blir det insättning. kollegorna är peppande o förstående...utom den gravida :) men dom förstår ju inte. det gör nog ingen som inte gått igenom det! kram

Svar: Sköt att det blir en insättning, även om du måste haft ett par jobbiga dagar. Skönt med peppande kollegor. Nää, precis. Ingen som inte varit i samma sits förstår tror jag, en del är dock mer förstående än andra..

Längtan efter att bli en familj

Kommentera inlägget här: