Upp och ner

Publicerat 2015-01-29 20:19:35 i Allmänt
Hade en riktigt dålig dag igår. Har haft många sådana den senaste tiden men igår var jag extra känslig. Var så besviken på min sambo. Sen kommer precis alla negativa tankar som går att finna fram just nu. Varken min mamma eller pappa mår speciellt bra för tillfället. Mamma har problem med hjärtat och pappa har fått en lungsjukdom.
 
Sen är det lite struligt på jobbet plus som jag redan skrivit att min kollega (som jag arbetar väldigt nära) är gravid och det är lätt hänt att diskussionerna på jobbet glider in på graviditeten. Hon vet ju om att vi har problem att bli gravida men inte mina andra kollegor så därför känns det lite som att jag får lära mig att "tåla" de diskussionera. Försöker dock att dra mig undan när det blir för jobbigt att höra.
 
Jag har dessutom börjat tvivla på det här med IVF:en och en stor anledning till det är den sjukdomen som finns på min familjs sida. Jag har ju lite symptom på den men dessa syns bara då/om jag har bikini på mig. De har inte varit så kul att ha under min uppväxt men jag har ändå kunnat leva med dem. Problemet nu är att symptomen kan påverkas och bli värre/fler om det sker en stor hormonell förändring i kroppen, t.ex. en graviditet. Och då tänker jag, hur kan det då inte påverkas om jag först ska spruta kroppen full med hormoner och sen dessutom (förhoppningsvis) få massa olika hormoner i kroppen vid en graviditet. Känns inte så kul, men samtidigt vill jag ju gärna ha barn och kan jag påverka så att ett eventuellt barn inte får sjukdomen så gör jag det.
 
Men med detta, alla graviditeter runtomkring mig samt andra saker så känner jag att det helt enkelt har blivit för mycket för mig nu. Funderar på att ta kontakt med någon psykolog eller liknande så att jag kan prata av mig allt som behöver komma ut. Men samtidigt undrar jag om det skulle hjälpa. Antar att mina känslor kommer att fortsätta pendla så här ända tills jag lyckas bli gravid. Och skulle jag inte lyckas bli gravid vet jag inte hur jag skulle klara av att hantera framtiden.
 
Mår som ni kanske förstått inte så bra för tillfället men idag känns det iallafall lite bättre än igår. Och jag har faktiskt fått lite positiva besked idag =)
 
Direktlänk, 5 Kommentarer

Kommentarer:
Libra
2015-01-29 @ 21:40:45
URL: http://www.minbebis.com/blogg/libra/

Det är jättebra att gå och prata med någon. Helst när man har sådana här tunga funderingar. De är svåra att hantera själv. Nu vet jag inte riktigt vad det är för sjukdom som finns i din familj. Har du nämnt det? Helt OK om du inte vill skriva ut det.
Kram

Svar: Ja, jag kan tänka mig att det är det. Men samtidigt ska jag vara ärlig och säga att det tar emot lite. Har alltid haft tanken att jag klarar mig själv och ingen ska "rota runt i mitt huvud". Har dock börjat inse att det kanske är bra ändå, om inte annat för att ha någon som kan lyssna på vad man har att säga. För just nu har jag ingen att prata med. Jag har inte skrivit ut vilken sjukdomen är. Anledningen till det är att det är en ganska ovanlig sjukdom som ca en av 3000 får (alltså ca 3000 totalt i Sverige). Och det finns inte så mycket forskning kring sjukdomen vilket gör att när man söker på sjukdomen så får man upp de värsta skräckexemplen (vilka är ganska illa). Vill inte att ni som läser min blogg ska få den bilden av mig. Och de flesta som har sjukdomen syns det inte så mycket på och är långt ifrån alla de skräckexempel man får bilder på. Hoppas att du är nöjd med mitt svar =)Kram
Längtan efter att bli en familj

Louise
2015-01-29 @ 22:17:53

Hej!
Jag tror också att det kan vara en bra idé att gå och prata med någon. En psykolog är ju utbildad till att hjälpa till med detta. Det du går igenom är ju inte normalt. Jag menar att de flesta klarar sig utan alla dessa motgångar. Jag kan tänka mig att det hjälper en hel del att skriva av dig i din blogg. Men kanske räcker inte det. Det är en styrka att ta hand om sig. Jag har personer i min närhet som tycker att det är en svaghet att gå till en psykolog. Men jag tycker det är fel inställning. Gör det som känns rätt för dig. Det är kanske värt ett försök. Lycka till hur du än gör! Kram

Svar: Jo jag vet och det hade varit skönt att få gå och prata med någon. Men det tar emot lite, men antar att det är bättre att göra det nu innan man går under helt. Jag har också personer i min närhet som tycker att det är en svaghet, kanske är där min rädsla ligger också -vad skulle de tänka om de fick reda på att jag går hos psykolog och pratar?Tack så mycket. Kram
Längtan efter att bli en familj

Libra
2015-01-29 @ 23:09:23
URL: http://www.minbebis.com/blogg/libra/

Så har jag också alltid tänkt innan. Men har nu ändrat mig. Det finns olika typer av terapi. Man får kanske testa på olika men även gå till olika innan man hittar rätt. För tillfället går jag bara till en kurator men ska testa KBT hos en psykolog.
Förstår absolut att du inte vill skriva ut sjukdomen.

Hoppas du hittar någon bra hjälp!
Kram

Svar: Det är ju helt fel att tänka så men ändå gör jag det. Ser inget fel med att andra går hos psykolog och pratar, men jag själv? Nää, helst inte. Men tror ändå att det snart kanske är dags för mig att försöka få gå och prata hos någon.Tack så mycket,
Kram
Längtan efter att bli en familj

Anonym
2015-01-30 @ 09:16:40

Jag tycker att det har varit bra att gå och prata med någon i perioder. Jag är en sån som har haft svårt för psykologer, för att jag på nåt larvigt vis tror att de kan se in i min hjärna. (Nu håller min bästa vän på att utbilda sig till psykolog, och jag fattar ju att hon inte har några övernaturliga förmågor...;-)) På vår klinik finns en kuratorn som man kan kontakta, det var en lätt väg för mig. Absolut ett hett tips!

Svar: Ja, men visst är det så att man på något vis har fått bilden av att psykologer kan rota runt i ens hjärna. Jag tror att jag skulle tycka det var skönt att ha någon att prata med. Samtidigt vill jag inte prata med någon som säger åt mig vad jag ska känna eller göra. Jag har ju inte fått komma till något klinik än utan får gå till en privat gynekolog som är bunden till landstinget. Vet inte om man skulle kunna ta det via honom?Tack så mycket för tipset =)
Längtan efter att bli en familj

A
2015-01-31 @ 23:42:49
URL: http://www.ivfresantillettbarn.wordpress.com

Som sagt, ta steget! Sen är det många som gör IVF, lyckas och sen får bära bördan av att inte uppleva den totala eufori som vi tror att man ska. Alla problem kommer kanske inte försvinna tack vare en graviditet och då kan det vara bra att redan ha upprättat kontakt med någon som har den bakomliggande historian också. Åh, jag vet inte, men jag tror så iaf. Kram

Svar: Ja, jag måste bara ta mod till mig så att jag vågar göra det. Så kan det nog absolut vara. Men som med så mycket annat så är det säkerligen olika från person till person.Kram
Längtan efter att bli en familj




Kommentera inlägget här:
Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Lilla jag och min längtan


Längtan efter att bli en familj


Om mig

Jag är en tjej/kvinna på 31 år. Jag och min sambo har försökt att bli gravida sen mars 2014. I augusti 2014 fick vi reda på att jag har pco. P.g.a. att jag även har en genetisk sjukdom är vi tvungna att genomgå IVF med PGD. Vårt första försök gjordes i mars/april 2016 och resultatet blev tyvärr att vi inte ens fick ett ägg att sätta tillbaka. Skulle du på något vis få reda på vem jag är vore jag tacksam om du höll det för dig själv då jag i bloggen vill vara anonym.

Kategorier
Arkiv
Länkar
RSS 2.0