Inget nytt...bara väntan...

Tack snälla för alla kommentarer på mitt förra inlägg. Värmer mycket att veta att det finns så många fina människor därute <3
 
Just nu går det upp och ner för mig, dagarna rullar på. Vissa dagar är bra och vissa mindre bra. Känns som att jag tappat livsglädjen lite. Missförstå mig rätt, jag tycker om livet. Men jag saknar den där stora glädjen över livet, istället för att känna ett stort "tjohoo" över att göra saker som i vanliga fall gör mig lycklig så känner jag bara ett litet "yeah". Skrev ju i ett annat inlägg (innan sommaren tror jag att det var...) att jag försöker planera in saker på helgerna för att kunna fokkusera på annat. Det hjälpte mycket till en början, jag kunde fokusera på annat och tillochmed känna mig lycklig. Just nu hjälper mina inplanerade aktiviteter bara lite, jag har svårt att fokusera på annat. Det ligger hela tiden en gnagande oro någonstan inuti min mage. Samtidigt känns det som att hjärnan har blockerat tankarna på barn. Svårt att förklara vad jag menar men någon därute kanske känner igen sig?
 
Lite uppdatering kring vår väntan: Vi väntar fortfarande på att "vår" analysmetod ska bli klar. Den här måste vara klar innan vi får köra igång. Min IVF läkare ville dessutom att jag träffar en neurolog innan vi börjar. Jag hörde av mig till sjukhuset i början av september, fick svar efter ca en vecka att jag kommer få en tid till en neurolog. Efter det har jag inte hört någonting. Har bestämt att jag ska ringa sjukhuset i nästa vecka och höra vad som händer. Vårdgarantin borde gälla och då ska jag ha fått en tid senast i början av december. Om jag får en tid och sedan får godkännande av en neurolog att IVF inte är någon fara för min del så är det bara att vänta på analysmetoden. Den skulle ta 6-9 månader men kunde eventuellt bli klar lite snabbare. Jag har bestämt mig för att den blir klar tidigare så att jag kan få köra igång i februari eller något sådant =)
 
Förutom allt som händer (eller inte händer kanske jag ska skriva) kring barnlösheten i mtt liv så är min pappa ganska sjuk för tillfället. Han väntar på tid för att få genomgå en stor och komplecerad operation. Känns som att det räcker med skit i mitt liv nu. Hur mycket orkat man? Försöker tänka att allt kommer bli bra i slutändan. Måste försöka vara positiv, men kan säga att det är otroligt svårt.
 
Tänk att vi redan är inne i november. Nu känns det som att det inte är länge kvar till jul. Jag älskar julen och alla förberedelser inför den. Brukar köpa och slå in julklappar långt i förväg, pynta massor samt julbaka en hel del. I år har jag hitills köpt en enda julklapp. Men känner att jag orkar inte fokusera på det just nu. det får ta den tiden det tar helt enkelt. Det brukar bli bra ändå.
"Lina"
2015-11-20 @ 12:50:46
URL: http://absqueliberis.blogspot.se/

Hej! Tror att jag tidigare kommenterat i din blogg, för jag känner igen vissa av dina inlägg.. Nu har jag hur som helst börjat skriva lite i min egna blogg för att kunna "träffa" andra som är i liknande situation som jag själv.. Jag känner mig nämligen så enormt ensam i kampen om att få bilda familj. Smärtsamt ensam..

Svar: Ja, det tror jag också att du har gjort =) Kul att se att du börjat skriva. Även om anledningen till bloggandet gärna hade fått vara en annan :/ Vet hur det känns att inte ha någon att prata med. Jag känner mig så sjukt ensam också. Och jag och sambon är inte heller riktigt på samma nivå, han är av uppfattningen att det kommer ordna sig. Och den lilla "lyckan" vill jag låta honom ha kvar tills det är dags för oss att köra....
Längtan efter att bli en familj

"Lina"
2015-11-26 @ 21:21:35
URL: http://absqueliberis.blogspot.se/

Min sambo är på samma nivå som din då.. han tänker också att det kommer ordna sig. Det kanske det gör, men just nu är jag inte i den positionen att jag kan tänka så. Jag blir hellre positivt överraskad än negativt. Det känns lättare att hantera.

Svar: Samma här, jag kan nästa bli arg när min sambo säger så. Men samtidigt är det ju bra att någon av oss är positiv. Och jag vill inte ta ifrån honom den känslan. Även om han inte pratar mycket om barnlösheten så märker jag mer och mer hur det tär på honom...
Längtan efter att bli en familj

"Lina"
2015-11-26 @ 21:39:44
URL: http://absqueliberis.blogspot.se/

Jag skrev tre svar på din kommentar i ett av mina inlägg, men alla tre svaren tycks ha försvunnit. Jag vet inte om det blev fel på min sida eller datorn och kanske har du ändå fått mitt svar skickat till din mejl eller så, men jag känner att jag vill försöka skriva det ytterligare en gång till dig så att det kommer fram! Så nu provar jag här istället ;)

Ja, visst är det provocerande och frustrerande när personer som inte befunnit sig i vår situation antar att ALLA kan få barn på ett eller annat sätt. Det blir så tydligt att de inte förstår när de säger så. Kanske är det deras sätt att trösta, men för mig blir det bara värre.

Att personer som själva varit i situationen säger att alla kommer få bli mamma tycker jag är enorm mer provocerande eftersom de personerna borde veta vilken stor sorg och smärta det är att leva som barnlös när allt man vill är att få ha ett barn. Hur kan man ens komma på tanken att säga/skriva så? Jag fattar det inte..

Jag är glad att jag fann dig, att vi sitter i liknande båt för det är tungt att känna sig ensam i detta. Och vi verkar ha sambos som tänker liknande, att det kommer ordna sig och att det nästan är självklart att vi kommer bli föräldrar. Det är tråkigt att du och jag möts i detta forum, att vi befinner oss i situationen, men samtidigt är jag glad att det finns en person som dig, för då är jag ju inte ensam och likaså är du inte ensam.. Kram!

Svar: Hmm, tråkigt att det krånglar. Men nu har jag sett ditt svar både här och på din blogg =) Ledsen att jag inte svarat innan men har inte orkat....Som du skriver så kanske det är deras sätt att trösta eller de kanske inte kommer på något bättre. Men för mig räcker det typ med "jag är ledsen för din skull" eller "jag hoppas att det blir er tur en dag"... eller kanske att inte säga någonting... Jag börjar dra mig för att vistas i situationer där barn kan komma på tal. Vill inte behöva "försvara" mig till varför jag inte har barn". Vet inte hur gammal du är men det är inte alls länge kvar tills jag fyller 30. Märker ju att folk börjar undra mer och mer...
Glad att jag fann dig också fina du <3
Kram
Längtan efter att bli en familj

"Lina"
2015-12-07 @ 19:49:55
URL: http://absqueliberis.blogspot.se/

Haha, jag ser ut som en stalker ;D Blir så trött på när det krånglar och då överskriver jag för att jag inte vill att någon ska tro att jag struntar i att svara ;)

Jag förstår precis vad du menar när du skriver att du nästan undviker situationer då det kan bli prat om barn. Jag gör det redan - undviker. En nära anhörig till mig berättade att de ska ha barn, för bara en vecka sedan. Jag har inte pratat med personen i fråga sen dess, för jag vet inte vad jag ska säga. Jag vill inte höra, vill inte veta och i det ligger samtidigt en stor skuld och skam över att jag känner så.. :/

Jag börjar närma mig 30 jag med och folk frågar så fort de får tillfälle känns det som.. Jag förstår inte hur alla kan vara så klumpiga!? Har de ALDRIG hört talas om att en hel del faktiskt har problem med att bli gravida!? :/

kram!

Svar: Haha, det är lugnt. Bara roligt att någon kommenterar =) Jag försöker att undvika de situationerna så gott det går. Men på jobbet t.ex. är det svårt att bara gå iväg (jobbar ju med barn och då kan man inte bara gå därifrån).
Nää ibland börjar man ju undra. Det senaste har det ju delats en del inlägg kring barnlöshet på FB och då kan man läsa hur ganska många i kommentarerna skriver "men hur känslig får man vara?" och "man kan ju inte hålla på och tippa på tå runt folk hela tiden, de måste ju kunna ta frågor" och så vidare. Tycker det är helt sjukt, vad hände med etik och moral? Vad hände med att visa empati? Verkar inte finnas de orden längre.
Kram
Längtan efter att bli en familj




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0