Längtan och Väntan

Vi har fortfarande inte fått någon datum för när vi får starta med vår IVF. I slutet av förra veckan kontaktade jag gentiken i Solna, jag fick då veta att vår analysmetod var klar och att de skulle kontakta reproduktionscentrum i Huddinge. Blev jätteglad och tänkte att de skulle höra av sig från Huddinge i veckan med ett startdatum. Men veckan gick och ingen ringde, därför kontaktade jag dem själv igår (fredag) och fick prata med en ganska otrevlig sköterska. Hon sa att de fått in analysmetoden och att de skickar ett brev med datum för när vi får komma dit. Nu har vi redan varit på nybesök hos dem och det enda vi väntar på är klartecken för att köra igång vilket jag också förklarade för henne. Då sa hon att hon inte ver hur de gör, antingen ringer barnmorskan eller så skulle hon skicka brev med en tid. Frågade hur lång tid det skulle ta men det kunde hon heller inte svara på utan de skulle kontakta när det finns en tid. Jag är med i en grupp på facebook för tjejer som genomgår/ ska genomgå IVF med PGD. Och de jag varit i kontakt med där har sagt att kliniken i Huddinge hört av sig till dem så fort analysen varit klar och sedan gett dem ett startdatum, har de varit köer så har de fått veta det och ändå fått ett startfatum en månad senare. Därför känns det irriterande att jag får till svar att hon inte vet, har fått prata med samma kvinna förr och hon har alltid ett otrevligt bemötande (när jag ringde i början av januari så sa dessutom den kvinna jag då pratade med att jag skulle höra av mig till dem om de inte hört av sig inom tre veckor). Så jag tänker ringa på måndag igen och då ska jag välja att få prata med en barnmorska istället för sekreterare.
 
Försöker vekligen vara positiv och uppåt men det är svårt, speciellt när man blir bemött som jag blivit flera gånger då jag hört av mig till sjukvärden. På tal om sjukvården så var jag hemma förra veckan från jobbet då jag var förkyld, en dag var jag även på sjukhus (besök kopplat till den sjukdom jag har). Tydligen hade någon på mitt jobb tyckt att jag varit hemma mycket och varit lite orolig för hur det var med mig. Detta hade lett till att en annan (som är en av få som vet att vi inte kan bli gravida på egen hand) hade "berättat lite" om hur det ligger till. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka, hade ju velat berätta själv när det känns rätt för mig, så blev besviken på henne. Samtdigt kanske det är bra att fler vet hur det ligger till (nu vet alltså ytterligare två och det är säkert bara en tidsfråga innan ännu fler vet). De har inte sagt något till mig men tycker att jag fått lite medlidsamma blickar och det var absolut så jag inte ville att det skulle bli. Vill inte att folk ska tippa på tå runt mig och jag vill inte heller ha massor av frågor om hur det går. Vet att de flesta frågar av medlidande (och några av nyfikenhet) men jag vill inte behöva bli påmind hela tiden. Dessutom vet jag av erfarenhet från de få jag berättat för att man får ta emot många dumma kommentarer och frågor. Jag skriver dumma för i mina öron är de rent dumma, som till exempel att få höra att om man adopterar är chansen större att lyckas bli gravid sen, att ta det lugnt, att det ordnar sig, att vara glad att man inte har barn (har inte fått höra det i samband med att vi pratat om vår barnlöshet men dock av en som vet vad vi går igenom, hon tyckte det var jobbigt när barnen vaknar tidigt och därför skulle vi vara glada att vi inte har barn) och många andra dumma kommentarer.
 
I förra inlägget skrev jag om lite olika mål jag har framöver. En var att inte äta godis, vilket jag inte har gjort på 3.5 veckor. Har hållt mig till frukt istället, har flera gånger känt sug efter godis men inte värre än att jag har kunnat hantera det. Men nu i helgen bestämde jag mig för att unna mig lite godis, så idag jag har ätit lite Ahlgrens bilar. Får se när jag väljer att äta godis nästa gång, just nu känner jag faktiskt att jag skulle kunna klara mig utan godis.
 
Längtar tills vi får köra igång med vårt IVF försök, är så himla taggad. Känns konstigt att skriva på med tanke på att jag antagligen kommer må fysiskt och psyksikt dåligt under tiden men det är vår chans, vår chans att bli gravida.
Karin
2016-02-08 @ 23:09:42
URL: http://absqueliberis.blogspot.se/

Men åh, förstår att du känner dig besviken på den kollegan :/ det hade jag också gjort!

Och tråkigt att hon i telefonen lät otrevlig. Inte precis det man vill och inte heller ett sånt bemötande man ska få! Hon ska ju vara professionell såklart. Hoppas du får prata med någon annan nästa gång du ringer!

Svar: Ja, speciellt eftersom det är en kollega jag pratar mycket med om allt möjligt. Och sen när hon säger efteråt "jag hoppas att det var okej?", vad tror hon att jag ska svara då? Känns så tråkigt för har ingen riktigt nära att prata med om allt det här. Tyvärr så finns det ett par stycken på den kliniken som känns som att det bara är där för att jobba av sin tid... Jobbar man med människor i en så utsatt situation som vi är i så borde man åtminstone försöka visa lite empati/ vara lite professionell.
Längtan efter att bli en familj




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0