Några dagar innan start
Nu är det bara några dagar kvar innan vi äntligen får köra igång med vårt första IVF försök. Känner mig hoppfull, nervös, orolig och rädd. Ett hav av känslor, så skönt att änligen få komma igång men hur kommer jag att må under tiden? Och framför allt, hur ska jag kunna hantera ett negativt besked? Vill helst inte tänka på ett misslyckande just nu men samtidigt känner jag att jag måste. Mitt förnuft och min hjärna säger att chansen att lyckas inte är speciellt stor, att det är mycket som måste klaffa för att detta ska lyckas. Men mitt hjärta vill så gärna lyckas, det skriker av längtan. Ni som har följt min blogg ett tag vet att jag ska genomgå en IVF med PGD. Vi har tre gratisförsök och jag känner att vi måste lyckas på något av de försöken. Att betala ett IVF med PGD försök själv kostar runt 3 gånger så mycket som en vanlig IVF behandling. Jag är inte ens säker på att man kan betala för en PGD behandling själv i Sverige, isåfall blir det till att åka utomlands. Både jag och min sambo har "lågavlönade" jobb, vilket innebär att vi kanske skulle kunna betala en PGD behandling själva (och då skulle vi få ta av sparpengar till ett hus). Frågan är om vi efter tre försök vill lägga 55.000 på en behandling som vi inte har några garantier för att lyckas på.
Jag har börjat drömma massa konstiga drömmar där jag skadar mig på olika sätt. Det började för kanske 1.5 vecka sedan. Då drömde jag att jag dog. Jag kommer inte ihåg vad som hände, men vet att jag tänkte att "det här kan ingen överleva". Sen dog jag i drömmen, eller jag vet inte om jag dog eller inte, allt blev svart. Samtidigt som allt blev svart kunde jag ändå uppfatta hur livet runtomkring mig fortsatte som vanligt. Några dagar efter den drömmen så drömde jag att jag trampade i ett jordgetingbo och blev stucken över hela ansiktet. Dagen efter det drömde jag att jag ramlade ned för en klippa/ett berg och bröt båda benen, kunde se benpiporna under huden. Det konstiga är att jag under tiden jag drömt inte upplevt drömmarna som obehagliga. Det är först när jag funderat över drömmarna som jag tyckt att det var lite obehagligt. Är intresserad av drömtydning och undrar om drömmarna kanske har något att göra med min oro för hur jag kommer att må vid IVF försöket och efter ett eventuellt misslyckande.
I veckan som var hämtade jag ut allt jag behöver inför IVF:en. Det blev en del grejer och allt kändes med ens ännu mera verkligt. Fick lite panik när jag såg hur stora lutinus tabletterna är, jag hade tänkt mig att de var i samma storlek som en Alvedon 😳 haha. Känner mig nervös inför sprutorna också, tänk om jag gör fel när jag ska sticka mig själv? Jag är iallafall glad och tacksam för att äntligen få köra igång och för att vi får den här möjligheten. Ska försöka uppdatera varje dag under behandlingen.
Blir en hel del hormoner som jag ska preparera kroppen med
Det kommer att gå bra. Nu hade jag bara det korta protokollet och visst var jag nervös så att vi gjorde rätt men det var inte så farligt i slutändan. Lycka till!