Jag lovade mig själv att inte få för stora förhoppningar när det väl skulle bli dags för IVF start. Men nu har alla de där förhoppningarna dykt upp ändå och hur mycket jag än försöker kan jag inte tona ner dem. Jag tänker tankar som att nästa år vid den här tiden kommer jag att vara mamma, nästa år kommer jag att få vara mammaledig, i jul kommer jag att vara höggravid o.s.v. Jag vet att det är bra att vara positiv och att hoppas men jag vet ju också att chanserna att lyckas på första försöket inte är så stora. Men hur tonar man ned alla förhoppningar när man är närmare ett barn än vad man någonsin varit innan?

 

Fick en fråga i förra inlägget som jag tänkte att jag ska försöka svara på här. En anonym tjej undrade varför jag ska köra långa protokollet när jag har pco och har stor chans att få ut många ägg ändå. Om jag har förstått det rätt så får Huddinge endast utföra 4 stycken IVF med PGD behandlingar i veckan och de har stängt på helgerna. Dessutom måste äggen kontrolleras så att de är friska (eller rättare sagt att de är friska från den gentiska sjukdom jag har) innan ett ägg sätts tillbaka, detta görs ofast på dag fyra och insättning på dag fem. Det innebär att äggplock, kontroll av äggen och insättning måste göras på en vardag. Och för att Huddinge då ska kunna följa sin plan så att äggplock sker "på rätt dag" får man börja med spray (oftast under ganska många veckor innan man får köra igång med sprutor). Det händer att man kan få spraya över en vecka extra för att kunna matcha in i deras planering. Sen vad jag förstått så är de ganska fyrkantiga på Huddinge och kör samma "behandlingsprogram" för alla, alltså ingen anpassning efter individen (förutom doseringen på sprutorna då). Vet att det finns ett par tjejer som önskat korta protokollet då de mått väldigt dåligt av sprayen, men tror bara det är en av de jag varit i kontakt med som fått det. Vet inte om ni blev klokare av det här svaret men det är så jag förstått det iallafall.