När jag kontaktade sjukhuset i början av december sa de att min analysmetod beräknades vara klar inom en månad. Men har fortfarande inte hört av dem. Var hos en neurolog i förra veckan för att få godkänt för att göra IVF. Han såg inga problem med att jag skulle kunna genomgå IVF. Dock tänkte jag ju inte på att fråga om det var han eller jag som skulle kontakta reproduktionskliniken i Huddinge för att säga att det var okej. Så dagen efter ringde jag till Huddinge. Hon som svarade visste inte heller vem av oss som skulle medela, men hon kunde iallafall se i systemet att neurologon Inte hade skickat någon bekräftelse till dem. Jag passade på att fråga om min analysmetod men inte heller där hade hon hört något. Hon sa iallafall att om jag inte hört av dem på tre veckor så ska jag kontakta dem igen. Så nu är jag lite orolig igen att något ska strula och att vi kommer få vänta ännu längre. Visserligen har det vart jul och många röda dagar men känns som att analysmetoden borde vara klar nu.
Jag försöker vara positiv och ta dagarna som de kommer. Dagarna rullar på och nu vet jag ju iallafall att vårt första försök ligger inom räckhåll. Har dock upptäckt de senaste dagarna att jag skjuter ifrån mig tanken på att eventuellt aldrig kunna få barn. Jag vet ju att det är så men när jag tänker på framtiden tänker jag mig den med barn. Jag kan inte heller prata om det, det går bara inte -kanske är det en försvarmekanism. Det enda stället där jag närmar mig de känslor jag har innerst inne är här i bloggen. Det är också när jag skriver i bloggen som jag känner som mest smärta och sorg vilket kan förklara att de flesta av mina blogginlägg är ganska negativa.
När vi väl får sätta igång med IVF ska jag försöka skriva här varje dag, mest för min egen skull så att jag ska komma ihåg hur det känns, både känslomässigt och eventuella biverkningar med mer. Men är lite nojig att om jag skulle skriva för mycket positivt så skulle det förstöra våra chanser att lyckas. Jag vet att det är löjligt att tänka så men jag kan inte låta bli, känns som att så fort något börjar gå min väg då händer det även något negativt i mitt lv.
Under tiden vi väntar på sjukhuset fortsätter jag att planera in saker att göra. Allt för att få tiden att gå snabbare och för att kunna skingra tankarna lite. Sedan jag skrev sist har jag hunnit fylla 30. Har haft lite 30 års kris. Tyvärr kan man ju inte göra något åt att bli äldre så det är bara till att gilla läget. Och hoppas att vi lyckas bli gravida redan på vårt första IVF försök. Det hade varit underbart <3
Skönt att du fått okej till IVF! Hoppas att tiden går fort nu tills du får samtalet och att allt går vägen :)