Semester

Tänkte kika in här på bloggen och göra ett inlägg. Har haft halva min semester nu. Så skönt med semester men samtidigt mycket mer tid att tänka på barnlösheten. Försöker att koppla bort de jobbiga tankarna, det går hyfsat bra stor del av tiden. Men vissa stunder är det extra svårt och jobbigt. Som idag t.ex. när vi var bland stora folksamlingar och var jag än tittade var det barnvagnar och gravidmagar. Har på något sätt ställt in mig på att det bara kommer att vara jag och min sambo resten av livet. Men det är fortfarande väldigt jobbigt att se, framförallt, gravida. Att tänka på att eventuellt aldrig få uppleva känslan av att vara gravid, att få bära ett barn. Vet egentligen inte vad jag vill visa med detta inlägg. Vill bara visa att jag fortfarande finns här, även om det inte är så ofta.
drommenombarn.bloggo.nu
2017-07-29 @ 23:49:31

Hej, dmpcos här. Tänker så mkt på dig. Ville skriva det. Vill få bort dig ur det där, vill att du ska få ett plus som håller. Önskar så att du får den pusselbiten. Det gör ont att läsa dina ord, för det ligger så så nära. Jag vill i framtiden läsa att det gått för er också. Önskar er det. Varma kramar

Svar: Tack fina du <3 Glad för er skull men även avundsjuk (ja, jag tror du vet hur jag menar). Det gör ont att skriva mina ord med, sitter här medan tårarna rullar. Just nu är jag extra känslig också för just nu tycker jag att min sambo är världens minst förstående människa.... Kram
Längtan efter att bli en familj

Anonym
2017-08-06 @ 17:26:41

Har ni funderat något på äggdonation? Finns många lösningar på barnlöshet, visst kostar det pengar men det går oftast alltid att lösa också...

Svar: Ja, vi har varit inne på det. Men är´fortfarande inne på att köra med mina ägg. Tror tyvärr inte att mina ägg är problemet utan min kropp. Den vill inte "producera" eller behålla ett barn :(
Längtan efter att bli en familj

Emma
2017-08-11 @ 18:04:04

... och jag går fortfarande in på din blogg då & då även om det inte är så ofta jag skriver. Första gången faktiskt. Har blivit väldigt hjälpt av att följa dig. Min resa liknar din på många vis, både svårigheterna på vägen att bli gravid men också de svåra känslor du beskriver. Förstår din osäkerhet att fortsätta blogga. Väljer du ändå att fortsätta, så har du en trogen läsare i mig.

Svar: Var det du som skrev kommentaren innan också? =) Tack snälla, fina du för dina vänliga ord <3 Sitter med tårarna rinnandes här, skulle lilla jag kunna hjälpa någon annan? Hur har det gått för er? Återigen tack för din kommentar den värmer och just nu behövde jag några värmande, stärkande ord...
Längtan efter att bli en familj

Emma
2017-08-20 @ 20:25:32

Hej igen. Nej, jag skrev bara en kommentar, inledde dock den lite förvirrande :)

Din blogg betyder mycket, dels är lika gamla, dels har vi försökt lika länge. Och ja, båda är fortsatt barnlösa & har samma en envisa, mörka känsla av avund & orättvisa. Kanske är det vad som gett mig mest av din blogg, att få reda på att min bitterhet också finns hos andra i samma situation.

Jag har PCOS vilket slutligen ledde till hormonstimulering & IVF. Först ett missfall i vecka 12 och för en månad sedan behövde vi avbryta en graviditet i vecka 21.

Första gången jag hörde om PGD var genom din blogg, lite ironiskt med tanke på att allt nu pekar mot att det också kommer behöva vara vägen för oss. Det verkar nämligen som fostret hade en sjukdom som är genetisk. Så nu väntar en genetisk utredning & därefter eventuellt remiss till Huddinge för PGD.

Har rätt mycket frågor som kanske du orkar besvara vid tillfälle? Hur många försök har ditt hemlandsting godkänt? Och vilket landsting är det? Jag tillhör LUL nämligen & jag har fått för mig att du gjort en vända i Uppsala? Undrar också om väntetid på PGD & om hur stor risk ni har för avvikelse utan PGD? Vår läkare föreslog nämligen att efter diagnos testa utan PGD (trots anlag) och sen göra ett tidigt moderkaksprov. Efter ett sent avbrytande känns den strategin för jobbig, men tänkte om du resonerat i sådana banor? (Alltså att försöka utan PGD och hoppas på det bästa). Många frågor... Svara om du orkar. Kram.

Svar: Aha okej. Kommentaren innan din avslutades med tre ... och din kommentar började med tre ... såa därför trodde jag ni var samma person haha :D Då känns vi ganska lika du och jag på mer än ett sätt. Tyvärr får man jag väll skriva, hade ju varit roligare att vara lika på något annat sätt än saker kring barnlösheten.
Beklagar verkligen både missfall och den avbrytna graviditeten. Vet hur hemskt vårt missfall i v. 8-9 kändes så kan inte ens tänka mig vad ni gått igenom :( Svarar gärna på dina frågor. Om du har fler frågor kan du ju lämna din mailadress i en kommentar (förstår om du vill vara anonym så inget tvång ;) ) Det finns även en grupp på facebook ) där jag är med), för personer som håller på med PGD. Vi är några som inte har barn i den gruppen, sen är det ganska många som har barn nu och en del som är inne på syskonförsök. Säg till om du vill vara med i den gruppen =) Enda gången jag har varit i Uppsala var när jag skulle ta prov för att få min genetiska sjukdom "fastställd". Och hade inget med själva PGD att göra (man kanske kan säga att det var den genetiska utredningen)
Väntetiden på PGD är tyvärr ganska lång. Kommer inte ihåg exakt då det var ett tag sedan vår remiss skickades och det har hänt en hel del tråkigheter sen dess. Men på ett ungefär. Vår remiss skickades i mars eller april 2015. Vårt första besök på klinisk genetik i Solna och på Reproduktionsmedicin gjordes (man ska besöka båda och eftersom vi bor långt ifrån fick vi tid till båda samma dag) i september 2015. Vid det besöket fick både jag och min sambo lämna blodprov för att de skulle ta fram just våran analysmetod (alla analysmetoder är unika för varje enskilt par om jag förstått rätt). Vår analysmetod skulle ta 6-9 månader att arbeta fram. Den blev klar efter 4.5 (januari 2016). Man brukar få köra igång ganska snart efter att den är klar men vi fick vänta men i mars 2016 kördes vårt första försök igång. Så ca ett år tog det för oss från remiss till start. Vi har 50% risk på min sjukdom, vi hade velat försöka själva men eftersom jag har pco/pcos kan vi inte få barn själva. Nu hoppas jag inte ni har någon genetisk sjukdom men skulle ni ha det så tycker jag det beror på vad ni har för sjukdom. Vissa sjukdomar kan man vara bärare av men blir man gravid och barnet har det innebär det missfall eller att barnet inte överlever särskilt länge. Skulle man ha en sådan sjukdom hade jag alla gånger rekomenderat PGD. Har man 50% risk eller mer att barnet blir sjukt hade jag också rekomenderat PGD. Men jag kan ju inte säga vad någon annan ska göra utan det får ni känna efter själva <3 Som jag skrev innan, hade vi kunnat hade vi försökt själva (har kört utan preventivmedel sen 2014 så tror inte längre på att bli gravida själva). Den sjukdomen jag har kan man ha utan att ha speciellt mycker symptom/besvär. Men man kan också bli jättesjuk,få alla möjliga problem fysiska svårigheter och utseendemässigt. Dessutom är risken att drabbas av cancer något högre med den sjukdom jag har.
Hoppas du orkar läsa mitt svar <3 Kramar
Längtan efter att bli en familj

Anonym
2017-08-25 @ 17:38:37

Finns lösningar på det med ska du se :) har själv gått igenom olika stadium av barnlösheten. Hoppas jättemycket på ert försök! ❤️ /en som vet och fick barn efter 6 års väntan på ett annorlunda sätt

Svar: Får nog bli försök utomlands för oss om inte nästa försök lyckas. Tyvärr är inte adoption något alternativ för oss av olika anledningar. Tack <3
Längtan efter att bli en familj

Anonym
2017-09-01 @ 23:06:44

Menade inte adoption. Vi fick barn med hjälp av en surrogatmamma. Hoppas ert nästa försök lyckas! ❤️❤️❤️

Svar: Aha okej =) Får jag fråga vilket land? Tack =)
Längtan efter att bli en familj

Anonym
2017-09-15 @ 21:29:06

Georgien. Säg till om du vill ha info 💞

Svar: Tack. Ååå, tar gärna mer information längre fram <3
Längtan efter att bli en familj




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0