Försöker hålla mig flytande
Hej allihopa!
Undrar om det fortfarande finns några därute som läser min blogg?! Förstår om det inte känns så intressant att följa en blogg som sällan uppdateras. Men jag orkar verkligen inte, just nu gör det bara ont att gå in här. Ont att läsa om andras lycka. Som jag skrivit flera gånger så vill jag att alla som kämpar ska lyckas men det gör ont när det känns som att jag är den där personen som aldrig kommer att komma över till andra sidan.
Ville iallafall uppdatera lite kort om läget. Har mailat lite med en klinik utomlands. Så har fått svar på en del av mina frågor. Har ännu inte bokat in något första möte och det är en hel del att fixa med innan vi kan åka dit första gången. Bland annat måste jag få alla dokument från sjukhuset här i Sverige och de dokumenten ska sedan översättas till engelska. Dessutom måste jag hitta en privat gynekolog här i Sverige som kan hjälpa mig med undersökningar o.s.v. Kanske någon av er känner till en privat gynekolog som hjälper patienter som gör IVF utomlands?
Även om jag inte har kommit längre än till att ha mailkontakt med en klinik utomlands så känns det ändå lite bra, det är åtminstone något som händer.
Ha det bra och ta hand om varandra <3
Förstår precis hur det känns, har aldrig varit ledsen, arg och besviken så mycket som under tiden vi höll på med ivf. Vi misslyckades också med flera ivf-försök innnan vi åkte utomlands. Vi åkte till Riga och gick på ivf Riga. Nu vet jag inte var du bor men VUL för att mäta slemhinna gör de flesta privata gynekologer, dock får man vara ute i god tid för det är inte helt enkelt att få tider. Få hjälp med läkemedel är svårare men klinikerna brukar kunna skicka det du behöver med dhl, sedan köper du med dig ett lager hem när du är på kliniken. Medicinerna i sig är inte så dyra som i Sverige. Jag tyckte det kändes lite som en nystart att göra äggdonation, samtidigt som jag var jätterädd för att misslyckas såklart. Dock verkar det som väldigt många lyckas med ÄD även om det tar flera försök. Lycka till!