En vecka sedan jag skrev och har hunnit med mitt äggplock. Innan jag går närmare in på hur äggplocket gick tänkte jag uppdatera lite om hur det gick med Synarelan precis innan jag startade med sprutorna. Har glömt att skriva om det men vill kunna ha kvar det som ett minne och gå tillbaka till. Fick aldrig någon mens inom 15 dagar av Synarelan. Så fick gå till gynekolog på kontroll, då visade det sig (precis som förra gången) att jag hade en stor cysta. Skulle ha startat med sprutorna den 27 augusti men det blev framflyttat en vecka och istället fick jag en tid den 29 augusti för att ta bort cystan. Jag fick även börja spraya med Synarela tre gånger per dag, precis som förra gången (enligt läkarna verkade det inte göra någon skillnad men de tyckte ändå att jag kunde göra det). Läkarnas förklaring till cystorna är att "jag verkar vara en sådan patient".

 

Under helgen (runt 27:e) kom min blödning igång. Men läkaren tyckte ändå att jag skulle komma in på kontroll eftersom cystan kunde vara kvar, vilket den också var. Min upplevelse av att ta bort cystan är nog den värsta upplevelse jag varit med om i sjukhussammanhang. Eftersom de sagt att det är ett vanligt ingrepp och ingen större fara valde jag att åka själv. Jag kom dit (måndag morgon) och fick byta om och ligga i ett av deras bås. Tror att de var nästan en kvart försenade (vilket inte gjorde mig så mycket). Sen fick jag komma in i rummet och läkaren och sköterskan presenterade sig. Det var mörkt i rummet och de började med att tända upp lite. Sen skulle de sätta igång ultraljudsmaskinen som var lite seg. Fick sitta och vänta på kanten av gynstolen. Då började sköterska och läkare att diskutera vilken nål de skulle använda, höll även upp dem framför ögonen på mig så att jag såg tydligt. De började prata om den stora nålen (som verkligen var stor). Sköterskan och läkaren verkade inte ha jobbat ihop innan vilket bekräftades av att läkaren berättade att hon brukar jobba i Göteborg och inte hade jobbat i Huddinge så länge. De hade ingen koll på vilken utrustning som fanns eller var den fanns (de tittade fram och tillbaka i olika skåp samt sköterskan sprang in och ut från rummet). De verkade inte heller ha någon koll på hur olika saker skulle sättas ihop och sköterskan tappade saker i golvet. Som om inte det var nog fick de inte igång ultraljudsmaskinen så helt plötsligt var jag tvungen att byta rum. I det andra rummet var det dags för själva ingreppet. Vid det här laget hade jag hunnit stressa upp mig rejält. Hade fått höra innan att jag skulle få bedövning men läkaren gav mig ingen bedövning (vilket hon efteråt förklarade med att för att ge bedövning måste de sticka med en nål, något de ändå skulle göra när de stack hål på cystan). När det var dags att sticka hål på cystan så lyckades inte läkaren, hon försökte flera gånger men det gick inte. Läkarens kommentar då blir "Jag hade hoppats att vi skulle slippa sugen men det får bli den ändå". Sen använde de sig av någon sug för att suga ut själva cystan. Detta tog ganska lång tid (kändes det som) och gjorde långt mycket ondare än något av mina äggplock. Jag var så glad när det var över men väldigt orolig över att eventuellt få samma läkare på äggplocket. Men eftersom jag inte vill vara någon besvärlig patient så sa jag inget. Jag kanske är känslig men detta bemötande är inte alls vad jag förväntar mig när jag besöker sjukvården.

 

För att återgå till äggplocket: Mitt sista Vul gjorde jag förra måndagen och då hade jag 27 äggblåsor. Hade hoppats på att få ut åtminstone 18 stycken ägg. I fredags var det dags för äggplock och jag slapp som tur var läkaren som tog bort cystan. Jag var inte så nervös som förra gången och denna gång hade jag inte bett om lugnande (grät som bara den när jag fick lugnande sist). Fick en Alvedon och en Citodon. När det var dags för själva äggplocket fick jag även morfin som gjorde att det snurrade till ordentligt (fick dock inga syner av det som jag läst att andra fått). Tyckte att själva äggplocket gick snabbt och inte kändes något alls egentligen. Det som kändes var när de skulle plocka mina ägg på höger sida, höger äggstock sitter tydligen lite högt upp vilket gjorde att barnmorskan var tvungen att trycka på magen för att få ner den lite och det kändes. Förra gången fick jag väldgt ont någon timme efter själva äggplocket vilket jag inte fick denna. Var dock öm och fick ont när jag böjde mig, i ungefär två dagar efteråt. Jag blödde även lite längre tid denna gången. Men på söndagen var allt blod och nästan all smärta borta. Vad blev då själva resultatet?: Jo, 12 ägg. Var väldigt besviken efter själva äggplocket och orolig. För sist fick vi sju ägg varav 6 var mogna och endast två befruktades. Barnmorskan gav inte direkt några lugnande besked heller då hon tyckte att 12 ägg av 27 äggblåsor inte var så bra samt att det inte var normalt att endast en tredjedel blev befruktade sist. Hon sa att det kan vara något fel på spermierna och/eller äggen. Sådant man inte ser vid vanliga kontroller, men det var ingenting de tänkte undersöka vidare. Kan man säga att vi blev aningen oroliga efter det?

 

Sen kom iallafall måndagen och jag ringde för att fråga hur det gått med våra ägg. Hon kunde tyvärr bara se information ifrån fredagen. Och då var ett ägg omoget, ett "dött", ett hade någon siffra och bokstav som hon inte förstod vad det betydde. Av resterande 9 så hade 8 befruktats, så mycket bättre än sist :) På måndagen är även den dagen som man tar biopsi (gör analys) på embryot för att se om det är sjukt eller inte. Svaret brukar komma efter något dygn. Idag ringde jag för att höra om de hade någon nyare information att ge. Om hur äggen hade delat sig och så. Barnmorskan kunde tyvärr inte tyda den text som stod. Sa att det var för att hon var barnmorska och inte embryolog. Det stod något om celler efter biopsi och hon försökte räkna dem. Men fick det då till nio vilket hon inte tyckte stämde med igår. Hon sa att det vore ju toppen om det blev så många till biopsi men ville inte säga att det var så av risk att ge mig fel information. Men hon kunde iallafall se att det fanns embryo till analys.

 

Så nu hoppas jag att telefonen INTE ringer resten av dagen och inte heller imorgon. Ska vara på sjukhuset 13.45 imorgon (onsdag) och tiden går otroligt långsamt. Vet inte vad jag ska göra, är så fruktansvärt nervös. Förra gången tog det slut vid det här "steget". Så hoppas, hoppas att jag får bli ruvare denna gången. Kommer antagligen inte att vara mindre nervös vid en ruvning men ruvningen är ju en förutsättning för att kunna bli gravid.