Tack snälla för alla kommentarer på mitt förra inlägg. Värmer mycket att veta att det finns så många fina människor därute <3

 

Just nu går det upp och ner för mig, dagarna rullar på. Vissa dagar är bra och vissa mindre bra. Känns som att jag tappat livsglädjen lite. Missförstå mig rätt, jag tycker om livet. Men jag saknar den där stora glädjen över livet, istället för att känna ett stort "tjohoo" över att göra saker som i vanliga fall gör mig lycklig så känner jag bara ett litet "yeah". Skrev ju i ett annat inlägg (innan sommaren tror jag att det var...) att jag försöker planera in saker på helgerna för att kunna fokkusera på annat. Det hjälpte mycket till en början, jag kunde fokusera på annat och tillochmed känna mig lycklig. Just nu hjälper mina inplanerade aktiviteter bara lite, jag har svårt att fokusera på annat. Det ligger hela tiden en gnagande oro någonstan inuti min mage. Samtidigt känns det som att hjärnan har blockerat tankarna på barn. Svårt att förklara vad jag menar men någon därute kanske känner igen sig?

 

Lite uppdatering kring vår väntan: Vi väntar fortfarande på att "vår" analysmetod ska bli klar. Den här måste vara klar innan vi får köra igång. Min IVF läkare ville dessutom att jag träffar en neurolog innan vi börjar. Jag hörde av mig till sjukhuset i början av september, fick svar efter ca en vecka att jag kommer få en tid till en neurolog. Efter det har jag inte hört någonting. Har bestämt att jag ska ringa sjukhuset i nästa vecka och höra vad som händer. Vårdgarantin borde gälla och då ska jag ha fått en tid senast i början av december. Om jag får en tid och sedan får godkännande av en neurolog att IVF inte är någon fara för min del så är det bara att vänta på analysmetoden. Den skulle ta 6-9 månader men kunde eventuellt bli klar lite snabbare. Jag har bestämt mig för att den blir klar tidigare så att jag kan få köra igång i februari eller något sådant =)

 

Förutom allt som händer (eller inte händer kanske jag ska skriva) kring barnlösheten i mtt liv så är min pappa ganska sjuk för tillfället. Han väntar på tid för att få genomgå en stor och komplecerad operation. Känns som att det räcker med skit i mitt liv nu. Hur mycket orkat man? Försöker tänka att allt kommer bli bra i slutändan. Måste försöka vara positiv, men kan säga att det är otroligt svårt.

 

Tänk att vi redan är inne i november. Nu känns det som att det inte är länge kvar till jul. Jag älskar julen och alla förberedelser inför den. Brukar köpa och slå in julklappar långt i förväg, pynta massor samt julbaka en hel del. I år har jag hitills köpt en enda julklapp. Men känner att jag orkar inte fokusera på det just nu. det får ta den tiden det tar helt enkelt. Det brukar bli bra ändå.