Rubriken på mitt förra inlägg var "motgång på motgång", innebörden i det inlägget handlade om hur jag blivit sviken av min sambo. Den människa som jag litade mest på i hela världen kommer jag aldrig att kunna lita på, på samma sätt som innan.

 

Samma dag som jag skrev mitt förra inlägg åkte min mamma in på sjukhus igen. Hon har diabetes och har i många år haft problem med hjärtat. Tidigare i år drabbades hon av en mindre stroke som gjorde att hon drabbats av vaskulär demens, något som den senaste tiden märkts på hennes närminne. Nu har läkaren upptäckt cancer i magen på min mamma, cancer som troligtvis har spridit sig till ryggen :( Eftersom hennes hjärtat dessutom är mycket sämre än vad de trodde så vågar de inte operera henne. Läkarna säger att hon har max ett år kvar att leva. Min mamma som bara är 63 år. Jag mår så fruktansvärt jävla dåligt just nu. Det känns som att enda meningen med mitt liv är att må psykiskt dåligt och att bara få ta emot negativa besked hela tiden. Jag klarar inte av att tänka tanken att min älskade mamma snart inte kommer finnas hos oss längre. Just nu känner jag att livet är en enda stor plåga fyllt med smärta. 

 

Jag kommer troligtvis inte att vara så aktiv här den närmaste tiden. Vet inte hur jag/vi ska göra kring barnlösheten. Vet inte om jag orkar försöka mer eller om jag faktiskt vill föda ett barn till denna värld.