Jag har nog skrivit det någon gång här förut men jag är en person som tänker väldigt mycket. Skulle aldrig någonsin gå att skriva ner alla mina tankar i ord. Och en del tankar borde inte skrivas ner heller, en del tankar bör vara just tankar och inget annat.Ibland blir jag trött på mig själv, blir trött på alla tankar. Ibland vill jag kunna släppa alla tankar och bara leva. Men utan alla tankar hade jag då varit jag?

 

Vill inte vara någon annan, vill inte behöva ändra mig för andra människors skull. Kan inte låta bli att tänka att jag inte hör hemma i denna världen, jag känner mig helt annorlunda. Jag passar inte in i ramarna, är inte som "man ska vara". Det har jag aldrig varit och det tycks blir mer och mer omöjligt att passa in. Vill inte ändra på mig och vill inte ändra på andra. Så vad blir det då av det hela?

 

Jag älskar livet men undrar vart världen är på väg... Jag vill så mycket men är så rädd... Jag tänker och tänker och tänker och hittar inte ut ur tankarna...