Ett växande hopp

Blev ju ganska orolig efter att ha fått mail från min läkare (den jag har på Akademiska i Uppsala) om att jag skulle komma upp till sjukhuset i nästa vecka. Så kontaktade h*n i veckan. Jag sa att jag blev orolig av mailet och fick till svar "va?!, nej men varför det? Och när jag förklarade att jag var lite orolig för att vår kommande IVF skulle kunna äventyras så fick jag ett lite undvikande svar (ja, detta är såklart hur jag tolkade svaret och det kanske inte alls var menat avikande ifrån läkaren). H*n sa att hon ville diskutera provsvaren och hur vi ska gå vidare därifrån. Får se i nästa vecka vad hon menar.
 
Jag blev iallafall lite lugnare efter samtalet och även om det känns nervöst fortfarande så känner jag ett större hopp än på mycket länge. För Dr. P sa att så fort provsvaren kommer så kan vi köra igång med vår IVF. Dr. P jobbar här i kommunen vi bor och IVF:en kommer vi att få göra i Huddinge, men eftersom han varit i kontakt med dem så antar jag att han har rätt. Har själv varit i kontakt med Huddinge och då lät det som att det var flera månaders väntetid. Men jag väljer som sagt att lita på vår läkare här. Nu hoppas vi på att få komma på informationsbesök inför IVF någon gång i mars och att vi därefter får köra igång direkt. Eftersom jag har pco har jag nästan aldrig någon mens, och jag antar att jag får knappra i mig någon typ av piller för att trigga igång en mens (det där kändes fel att skriva men det är ju i princip så det är :P).
 
Känner att det blir många olika läkare att hålla reda på nu och olika sjukhus. Men i slutändan så kommer det förhoppningsvis att vara värt alla olika kontakter. Önskar bara att man kunde få någon garantin på att allt kämpande i slutändan kommer leda till ett barn.
 
Jag vet att det ska till en hel del till för att lyckas på ett första IVF-försök. Men för första gången på länge känner jag ett hopp växa inom mig, ett hopp om att vi trots allt kommer att få bli föräldrar. Jag försöker att inte skruva upp hoppet alldeles för mycket eftersom det kommer göra så fruktansvärt ont vid ett misslyckande. Samtidigt vill jag även ta tillvara på det där hoppet och använda det till att känna mig positiv och glad. Därför gjorde jag något igår som jag inte gjort på väldigt länge. Jag googlade på barnvagnar. Skulle vi bli gravida är just barnvagn en av de saker jag skulle vilja köpa helt ny (andra saker kan jag tänka mig att köpa "begagnat"). Problemet är att jag är lite kräsen när jag kollar runt på barnvagn, så hittar nästan alltid något fel på de jag tittar på. Och hittar jag en jag tycker om är det självklart en i den dyrare prisklassen :/ Åhh, jag vill så gärna kunna klicka hem barnsaker på nätet, men jag vet att det kommer dröja ett antal månader till (minst) innan det ens skulle kunna bli aktuellt att göra det.
 
 
 
Louise
2015-03-01 @ 08:51:58

Lycka till! Jag håller verkligen tummarna att du får ett positivt svar och att det innebär att ni snart får sätta igång.

Jag förstår precis vad du menar med att man vill tänka positivt samtidigt som man vill skydda sig själv för att inte falla för långt om det blir ett bakslag.

Kram

Svar: Tack så mycket =) Idag fick jag lite ångest för att jag var så positiv igår (knäppt det där hur tankarna kan vända från den ena till andra stunden). Hur mår du nu? När har ni ert testdatum?
Jag hoppas så att det kommer gå vägen för er.
Kram
Längtan efter att bli en familj

Anonym
2015-03-01 @ 16:44:45

Ja, en del saker med ivf kan kännas konstigt. Våra två första behandlingar reglerades med p-piller, kändes så dumt att först äta p-piller i flera veckor och sen kräma på med äggstimulering.
Och! Man klarar mer än man tror. Jag tror inte att man blir mer ledsen, om det skulle gå åt fanders, för att man passade på att vara glad när det kändes bra. Så var glad, utan att skämmas för det. Dalarna går bättre, om man tillåter sig att njuta av utsikten på topparna. Och blablabla, vad det rasar klyschor nu... Men på riktigt.
Önskar er lycka till!

Svar: Med p-piller. Vad konstigt, hur kommer det sig? Ja, jag antar att man gör det, man måste väll det. Men just nu så känns det inte som jag vet vad jag skulle göra om vi misslyckas -kan inte tänka så långt.
Men du har nog rätt, man blir antagligen inte mer ledsen för att man är extra glad vid några tillfällen =) Så jag försöker verkligen att passa på att använda den positiva energin jag har just nu.
Haha, ja det är lätt att bli klyschig i den här karusellen ;)
Tack så mycket =)
Längtan efter att bli en familj

Lisa (längtanefterlillal)
2015-03-01 @ 19:40:19

Jag blir så glad när jag läser att du känner ett spirande hopp! Du är så väl värd det. 💕💖💕 Stor kram!!

Svar: Vad fint skrivet av dig <3 Tack så mycket fina du. Önskar så att vi båda snart ska få bli gravida.Kramar <3
Längtan efter att bli en familj

Susanna
2015-03-01 @ 21:29:22
URL: http://vilsen5.wordpress.com

Toppen att du känner dig mer hoppfull och lugnad inför läkarbesöket. Jag har också PCO och jag har egen mens men dock i långa cykler så inför varje behandling startar jag med Provera för att få mens. Antar att det är den eller liknande du också kommer få.

Svar: Ja, nu känner jag mig lite lugnare. Idag har jag dock känt lite dåligt samvete över att jag var så positiv igår. Blir tokig på hur alla känslor kan svänga från en stund till en annan. Aha okej, var inne och läste lite om provera. Hur lång tid tar det innan man får en mens när man äter provera?Kram
Längtan efter att bli en familj

Louise
2015-03-02 @ 06:58:04

Hej! Jag mår bra, tack. Vårt testdatum är på söndag. Spännande. Inte så nervös än, men det är jag säkert då när det verkligen gäller och vi ska se svaret. Kram

Svar: Åhh, jag hoppas så på att ni ska få ett plus. Kram
Längtan efter att bli en familj




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0