Blev ju ganska orolig efter att ha fått mail från min läkare (den jag har på Akademiska i Uppsala) om att jag skulle komma upp till sjukhuset i nästa vecka. Så kontaktade h*n i veckan. Jag sa att jag blev orolig av mailet och fick till svar "va?!, nej men varför det? Och när jag förklarade att jag var lite orolig för att vår kommande IVF skulle kunna äventyras så fick jag ett lite undvikande svar (ja, detta är såklart hur jag tolkade svaret och det kanske inte alls var menat avikande ifrån läkaren). H*n sa att hon ville diskutera provsvaren och hur vi ska gå vidare därifrån. Får se i nästa vecka vad hon menar.

 

Jag blev iallafall lite lugnare efter samtalet och även om det känns nervöst fortfarande så känner jag ett större hopp än på mycket länge. För Dr. P sa att så fort provsvaren kommer så kan vi köra igång med vår IVF. Dr. P jobbar här i kommunen vi bor och IVF:en kommer vi att få göra i Huddinge, men eftersom han varit i kontakt med dem så antar jag att han har rätt. Har själv varit i kontakt med Huddinge och då lät det som att det var flera månaders väntetid. Men jag väljer som sagt att lita på vår läkare här. Nu hoppas vi på att få komma på informationsbesök inför IVF någon gång i mars och att vi därefter får köra igång direkt. Eftersom jag har pco har jag nästan aldrig någon mens, och jag antar att jag får knappra i mig någon typ av piller för att trigga igång en mens (det där kändes fel att skriva men det är ju i princip så det är :P).

 

Känner att det blir många olika läkare att hålla reda på nu och olika sjukhus. Men i slutändan så kommer det förhoppningsvis att vara värt alla olika kontakter. Önskar bara att man kunde få någon garantin på att allt kämpande i slutändan kommer leda till ett barn.

 

Jag vet att det ska till en hel del till för att lyckas på ett första IVF-försök. Men för första gången på länge känner jag ett hopp växa inom mig, ett hopp om att vi trots allt kommer att få bli föräldrar. Jag försöker att inte skruva upp hoppet alldeles för mycket eftersom det kommer göra så fruktansvärt ont vid ett misslyckande. Samtidigt vill jag även ta tillvara på det där hoppet och använda det till att känna mig positiv och glad. Därför gjorde jag något igår som jag inte gjort på väldigt länge. Jag googlade på barnvagnar. Skulle vi bli gravida är just barnvagn en av de saker jag skulle vilja köpa helt ny (andra saker kan jag tänka mig att köpa "begagnat"). Problemet är att jag är lite kräsen när jag kollar runt på barnvagn, så hittar nästan alltid något fel på de jag tittar på. Och hittar jag en jag tycker om är det självklart en i den dyrare prisklassen :/ Åhh, jag vill så gärna kunna klicka hem barnsaker på nätet, men jag vet att det kommer dröja ett antal månader till (minst) innan det ens skulle kunna bli aktuellt att göra det.