Efter allt väntande de senaste åren borde jag kanske ha vant mig. Men att få stå i kö för att komma till en kurator och prata de trodde jag inte att jag skulle behöva. Jag förstår att det är många som av olika anledning mår dåligt och behöver komma och prata med någon. Men ändå, ringer man till en kurator tycker jag att man borde få en tid den närmaste veckan. Jag skrev i förra inlägget att jag ringt kvinnohälsan på sjukhuset och att kuratorn där är ledig till den 29 augusti. Igår ringde jag vårdcentralen, blev uppringd idag. Kvinnan som ringde upp var visserligen trevlig men det fanns ingen tid för mig utan hon var tvungen att ställa mig i kö. Hon kunde inte heller svara på hur lång tid det skulle ta att få en tid för det kunde ju "komma in akutfall". Hon frågade om jag var sjukskriven nu, och hur jag kände. Jag berättade att jag skulle ha börjat jobba efter semestern men varit sjuk i förkylning och att jag ska jobba första dagen imorgon. Jag sa också att jag jobbar med barn och att det blir allt jobbigare och att jag var orolig för hur det ska gå imorgon. Tydligen räknades inte det som akut. Antagligen var jag för snäll som vanligt, jag skulle ha sagt att jag vill ha en tid nu.

 

Ska gå till jobbet imorgon och se hur det känns. Kommer nog att klara av dagen men det kommer att fresta på. Jag vill inte att jobbet ska ta all energi, men samtidigt måste jag jobba. Funderar dock på att söka annat jobb, något som inte alls har med barn att göra. Men vad skulle det kunna vara? Vet inte vad jag skulle kunna söka för annat jobb.

 

När det gäller sprayandet så har jag fortfarande inte fått någon mens. Har den inte dykt upp tills på måndag måste jag ringa Huddinge. Inför detta försöket har jag som jag skrivit innan inte så stora förhoppningar att det ska lyckas. Jag tror inte direkt på att chanserna ökar om man ändrar sitt levnadssätt. Jag är inte överviktig, röker och snusar inte och jag dricker knappt någon alkohol. Ändå kan jag inte låta bli att tänka att om jag kan göra det minsta för att öka chanserna att lyckas så gör jag det. Jag har känslig mage, troligtvis IBS. Jag har läst och hört på flera ställen att man ska undvia gluten om man har IBS mage. Därför har jag bestämt mig för att undvika gluten så mycket som möjligt ett tag framöver. Slutade i söndags och hitills har det gått bra. Men det är svårt, det är så mycket av det vi har hemma som innehåller gluten. Tycker inte heller att det gjort så stor skillnad hitlls, magen krånglar fortfarande och är lite svullen. Den enda skillnaden är att jag inte känner mig lika spänd i magen. Antar att det är ett bra tecken.

 

Jag ska även börja på gym. en dag i veckan. Eller åtminstone testa, gym är inte riktigt min grej men jag ska ge det ett försök. En gång i veckan kanske inte låter mycket. Men den enda träningen jag gör just nu är går/cyklar till och från jobbet, går på långpromenader samt gör lite övningar hemma ibland. Så för mig kommer en gång i veckan att vara mycket. Jag får dock se hur jag mår psykiskt också, om jag orkar gå på gym och ha massa människor som tittar på mig.