Bloggen

Har kommit till en punkt där jag funderar på om jag ska sluta blogga. När jag började skriva om vår ofrivilliga barnlöshet var det dels för att kunna få ned alla tankar och känslor i skriven text. Men det var även för att kunna hitta personer i samma situation, personer som förstår vad vi går igenom, personer som skulle få mig att känna mig mindre ensam. Och genom bloggen har jag fått allt det där.
 
Men nu, flera år senare får jag inte det i samma utsträckning längre. Av alla de bloggar jag följt från början har alla (alla utom en) blivit gravida eller fött barn. En del har fött två barn. Även bland de bloggar jag följt ungefär hälften av bloggtiden har alla utom en blivit gravida eller fått barn. För ett tag sedan letade jag upp lite nya bloggar att följa, just nu är flera av dem gravida. Några av de bloggare jag följt länge har slutat skriva, så just de vet jag inte om de fått barn eller inte. Men har det inte fått barn så förstår jag varför de slutat skriva. Självklart blir jag glad varje gång någon av er kämpar får ett plus på stickan och jag skulle önska att alla som kämpar blir gravida och får sina längtansbarn. Men varje gång någon plusar blir jag också avundsjuk (jag skulle ljuga om jag sa något annat), jag vill också hamna på andra sidan och jag trodde faktiskt att vi skulle vara där nu.
 
Ni som följt min blogg länge kanske minns att jag gjort olika mappar för de bloggar jag följer. Olika kategorier som "kämpar", "gravida" "fött". På så sätt kunde jag välja vilka bloggar jag för tillfället orkade att läsa. Ibland har det bara varit kategorin "kämpar" som jag orkat läsa. Förr var den kategorin full av bloggar, nu har den krympt och kvar finns några få, och några av dem är inte ens aktiva längre. I kategorin "gravida" har jag ca 7 stycken aktiva bloggar. i kategorin "fött" däremot har jag 33 bloggar. Tycker verkligen att det är kul, men jag har även insett att chansen att min egen blogg någon kom kommer att hamna där är väldigt liten och det gör så fruktansvärt ont att inse. Och eftersom jag redan mår som att jag hade trillat ned långt ned i ett avgrundshål omgiven av mörker vet jag inte om jag orkar blogga mer. Trodde aldrig att det skulle bli så men för tillfället får bloggen mig att må ännu sämre än vad jag redan gör. Det enda jag kan tänka på är alla de där bloggar som ligger under kategorin "fött" och tanken på att jag aldrig kommer att hamna där. Samtidigt känner jag en sådan otrolig sorg, bloggen har varit min stöttepelare under flera år och utan bloggen har jag ingen att prata med, ingen att ventlilera alla tankar med. Det känns som att jag kommer gå under hur jag än gör.
Carolina
2017-06-24 @ 15:42:03

Jag förstår dig verkligen, varje gång jag hörde att någon jag kände var gravid gjorde det så ont i hjärtat och efter varje misslyckat försök ville jag ge upp. Men längtan efter barn var större. Du går blivit gravid så du vet att du kan bli det. Jag däremot visste inte om jag ens kunde det. Har haft flera bekanta som blivit gravida efter många misslyckade försök. Tyvärr tappar man hoppet lite efter varje försök. Styrka till er.

Svar: Exakt så känner jag. Vet att jag blivit gravid men det ledde ju inte hela vägen. Vet att en del aldrig får ett plus på stickan, samtidigt spelar ju pluset ingen roll om det inte leder till ett barn :/ Har visserligen bara gjort två insättningar. Men nu har vi bara ett försök kvar. Eftersom vi gör IVF med Pgd måste vi söka oss utomlands om vi inte lyckas på nästa försök, då kommer vi få betala runt 50.000 för ett försök (pengar vi inte vet om vi har råd att lägga ut just nu, skulle vi med säkerhet veta att det ledde till ett barn skulle jag utan tvekan göra det men som du vet finns det inga garantier i det här). På två försök har vi fått 12 eller 13 ägg till analys. Bara tre har varit friska från min sjukdom och två gått att använda. Ändå ska risken att äggen få min sjukdom ligga på 50%. Vet att jag låter negativ men oddsen har inte direkt varit på vår sida under denna resa...
Längtan efter att bli en familj

Pånolligen
2017-06-24 @ 18:31:29

Så tråkigt vännen om du slutar men samtidigt förstår jag. Man ska göra det som känns bäst. Du kanske kan ha kvar den om du en dag skulle känna att du behöver skriva av dig? Jag förstår vad du menar med att der är jobbigt att se att alla andra lyckas. Du har ju mig iaf och jag är inte i närheten känns det som 😞 följer några andra bloggar som inte lyckats ännu och får mycket stöd från en av dom villet är viktigt för mig eftersom det inte finns någon i min omgivning som går igenom samma sak. Hoppas det blir bättre, oavsett vad du nu bestämmer dig för. Ta hand om dig ❤️

Svar: Tack, för att du förstår <3 Jag vet inte hur jag ska göra ännu. Hur jag än gör kommer jag iallafall att fortsätta följa dig. Du är den jag tänkte på när jag skrev att endast en av de jag följt hälften av min bloggtid inte blivit gravid ännu. Jag har inte heller någon i min omgivning som går igenom samma sak, därför har bloggen alltid varit där jag hittat stöttning. Och du är en av få jag har kvar som jag fortfarande känner att jag kan få stöttning ifrån. Sen kan man absolut få stöttning av de som varit i samma situation och som fått barn. Men jag tror både du och de förstår hur jag menar. Tack för värmande kommentar <3
Längtan efter att bli en familj

Fladdertanke
2017-06-25 @ 12:28:05

Ååhh! Mitt hjärta värker för dig. Jag har full förståelse för att du tvivlar och jag hoppas du hittar någonting som ger dig påfyllning med energi <3
De finns ju en del sm gjort pgd försök utomlandsoch som lyckats, bland kan man få lite pengar tillbaka från skatteverket(?) för vård utomlands? Vissa arbetsgivare kan också bidra men jag minns inte vad de heter just nu. Pengar löser sig, om de är de ni beslutar er för. Ja, de tar lång tid, men det tappa inte hoppet!

Svar: Tack snälla du för din kommentar <3 Jag vet faktiskt inte om man kan få pengarna tillbaka från skatteverket. Eller jo om du har blivit beviljad försök i Sverige och väljer att göra utomlands eller något sådant. Men vi har gjort två av tre försök nu. Borde egentligen köra det tredje utomlands men jag känner att jag inte orkar dra igång något nytt med en ny klinik (fast jag vet att vi borde). Vi kör sista försöket här och sen testar vi utomlands. Hur är det med er? Har du slutat att blogga helt? Kram
Längtan efter att bli en familj

Där Rosor Aldrig Dör
2017-06-30 @ 12:40:31
URL: http://darrosoraldrigdor.blogspot.com

Hejhej!

Jag är kvar på samma sida som dig..ser väldigt mörkt ut..men jag har inte gett upp hoppet ännu.
Men bloggen min är lite vilande just nu för att jag hade den just till för att skriva av mig när jag var/är mitt inne i behandlingarna. Men jag kikar in där ibland och gör ett inlägg om hur jag har det.
Förstår hur du tänker, känner lite lika dant men kan ändå inte göra mig helt av med bloggen min, inte än.

Ha det så gott!

Kram från B

Svar: Jag vet det, var dig jag tänkte på när jag skrev att det var en blogg jag följt sen jag själv startade. Jag hoppas så att ni kommer att lyckas <3 Har märkt att du inte bloggar lika ofta vilket är tråkigt. Men samtidigt förstår jag, för jag gör ju likadant.Kram
Längtan efter att bli en familj

Anonym
2017-07-02 @ 18:36:55

Du har gjort 3 ivf. Kan ju ta lite tid. Jag fick barn pa ivf 6. 1:a ivf ingen insattning. Ivf 5 ma. Syskon ivf 1 sista blastocyst.

Svar: Vet att jag inte gjort många ivf. Men problemet för vår del är dels att min kropp krånglat varje gång någon "medicin" tillsätts så det tar lång tid mellan gångerna. Mellan missfall och Fet tog det t.ex. sju månader. Sen gör vi ivf med pgd. Då får man tre försök (och knappt det). Lyckas man inte på de försöken kan man INTE betala för fler försök i Sverige. Och utomlands kostar ett försök runt 50.000 kronor. Grattis till att du lyckades till slut ❤
Längtan efter att bli en familj

Livet innan dig - en blogg om ofrivillig barnlöshet
2017-07-27 @ 11:43:47
URL: http://nouw.com/livetinnandig

Jag förstår vad du menar. Vi är precis i början av vår kamp och bloggen är ett perfekt ställe för mig att få ned alla mina tankar och känslor och samtidigt få känna att min man och jag inte är ensamma i det vi går igenom.

Oavsett vad du bestämmer dig för önskar jag dig lycka till.

Svar: I början av mitt bloggande kände jag som dig, bloggen var perfekt och jag hittade massor av andra bloggar i samma situation. Nu känns det tyvärr som jag är den "gamla i gemet" och jag är i stort sett den enda som är kvar av de som kämpat lika länge. Vilket är skrämmande med tanke på att en del faktiskt aldrig får något barn. Men jag hoppas att ni har större tur än oss och att eran kamp inte blir så lång (även om jag förstår att den redan känns milslång). Tack snälla du =)
Längtan efter att bli en familj




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0