Livet är inte lätt

Det finns så mycket jag skulle vilja skriva här just nu men orden fastnar inom mig. Dels vill jag inte skriva ut allt för mycket privat som händer i mitt liv och samtidigt känner jag ett otroligt behov av att bara få ur mig massa saker. Har så himla mycket känslor inom mig, livet känns som en berg och dalbana just nu. Man kan säga att mitt liv är på väg både mot sin start och sitt slut. Vill inte gå in djupare på vad jag menar men så är det. Fan jag hatar mina känslor just nu...

Glad =)

Just nu är jag faktiskt ganska glad. Tror det var bra att få ur mig massa tårar igår. Det var nog bra att "bryta ihop" lite. Då kan man resa sig och gå vidare, iaf en bit. Snart ska jag in till stan och hämta älsklingen så det blir bra =D Sen så är jag även väldigt glad för det positiva som hände igår. Min VFU-ledare var ute på min praktik och gjorde en bedömning av mig igår. Det gick väldigt bra, över förväntan (även om den samling jag hade med barnen inte gick speciellt bra). Jag fick mycket positiv feedback och det var roligt att höra. Även lite om vad som kan förbättras, men det är ju bara bra att man får höra det också så att man kan utvecklas.

Nää, nu ska jag dra in till stan. Kanske unna mig något fint för en gång skull också =)

Livets alla funderingar...

Oj, nu kanske jag kommer låta lite filosofisk men faktum är att jag bara känner mig förvirrad. Vad är egentligen meningen med livet? Vad är det man ska uppnå? Jag är snart klar med min lärarutbildning, och det jag utbildar mig till just nu är det som jag vill göra just nu men jag känner INTE att det är något som jag vill göra resten av livet. Många skulle säkert säga till mig att ta det lugnt, att jag är ung och har massor av tid på mig. Visst jag är väll ung i de flestas ögon (23) men ändå. Sen blir jag galen av att veta att det är detta jag ska göra nu dag ut och dag in en lång tid framöver. Helst av allt hade jag bara velat jobba 80% så man bara hade fyra arbetsdagar i veckan men det har man inte råd med^^. Tror att det är en av de saker som skrämmer mig mest just nu, att inte få någon tid över till annat. Jag känner redan nu när jag bara praktiserar att jag är helt slut om dagarna när jag kommer hem och då behöver jag ändå inte vara med på alla deras möten som det har. Och för er som inte vet eller tror det så är det en hel del möten, flera stycken i månaden och många av dem ligger på kvällstid. Om jag känner mig så trött nu hur kommer jag då inte känna sen?

Sen en annan sak är att jag otroligt gärna vill ha ett litet barn men det känns långt borta tyvärr. Har ju kille och han har ett barn sen tidigare men det blir ju inte samma sak som att ha egna barn. Från början sa vi att vi ska vänta tills båda är färdigutbildade, har jobb och har jobbat ett tag. Och det håller jag med om, det blir ju så mycket lättare att ha ett barn om båda har inkomst. Säger inte att det är lättare att ta hand om ett barn när båda har inkomst som många andra anser. För enligt mig är det väll lika mycket att ta hand om vare sig man har inkomst eller inte. Men som sagt, det blir lättare att ha barn då. Jag hoppas iaf att det inte dröjer alltför länge innan jag får en alldeles egen bebbis att hålla i, men som jag skrev innan det ser ut att dröja ett tag...

Oj vad mycket tankar och så det blev i detta inlägg, det är skönt att bara skriva av sig en del, få ut massa tankar och sådant. Vill avsluta med att säga att jag har haft en ganska bra dag idag. Roligt på praktiken =) Det enda minuset är väll att jag är så trött när jag kommer hem. Har t.o.m. somnat en stund vissa dagar när jag kommit hem. Jag får helt enkelt ta att gå och lägga mig tidigare om kvällarna, men det blir svårt för jag är en nattmänniska hehe...
RSS 2.0