Bloggen

Har kommit till en punkt där jag funderar på om jag ska sluta blogga. När jag började skriva om vår ofrivilliga barnlöshet var det dels för att kunna få ned alla tankar och känslor i skriven text. Men det var även för att kunna hitta personer i samma situation, personer som förstår vad vi går igenom, personer som skulle få mig att känna mig mindre ensam. Och genom bloggen har jag fått allt det där.
 
Men nu, flera år senare får jag inte det i samma utsträckning längre. Av alla de bloggar jag följt från början har alla (alla utom en) blivit gravida eller fött barn. En del har fött två barn. Även bland de bloggar jag följt ungefär hälften av bloggtiden har alla utom en blivit gravida eller fått barn. För ett tag sedan letade jag upp lite nya bloggar att följa, just nu är flera av dem gravida. Några av de bloggare jag följt länge har slutat skriva, så just de vet jag inte om de fått barn eller inte. Men har det inte fått barn så förstår jag varför de slutat skriva. Självklart blir jag glad varje gång någon av er kämpar får ett plus på stickan och jag skulle önska att alla som kämpar blir gravida och får sina längtansbarn. Men varje gång någon plusar blir jag också avundsjuk (jag skulle ljuga om jag sa något annat), jag vill också hamna på andra sidan och jag trodde faktiskt att vi skulle vara där nu.
 
Ni som följt min blogg länge kanske minns att jag gjort olika mappar för de bloggar jag följer. Olika kategorier som "kämpar", "gravida" "fött". På så sätt kunde jag välja vilka bloggar jag för tillfället orkade att läsa. Ibland har det bara varit kategorin "kämpar" som jag orkat läsa. Förr var den kategorin full av bloggar, nu har den krympt och kvar finns några få, och några av dem är inte ens aktiva längre. I kategorin "gravida" har jag ca 7 stycken aktiva bloggar. i kategorin "fött" däremot har jag 33 bloggar. Tycker verkligen att det är kul, men jag har även insett att chansen att min egen blogg någon kom kommer att hamna där är väldigt liten och det gör så fruktansvärt ont att inse. Och eftersom jag redan mår som att jag hade trillat ned långt ned i ett avgrundshål omgiven av mörker vet jag inte om jag orkar blogga mer. Trodde aldrig att det skulle bli så men för tillfället får bloggen mig att må ännu sämre än vad jag redan gör. Det enda jag kan tänka på är alla de där bloggar som ligger under kategorin "fött" och tanken på att jag aldrig kommer att hamna där. Samtidigt känner jag en sådan otrolig sorg, bloggen har varit min stöttepelare under flera år och utan bloggen har jag ingen att prata med, ingen att ventlilera alla tankar med. Det känns som att jag kommer gå under hur jag än gör.

Idag kommer tårarna

Nytt test idag, lika negativt som igår. Testdag på torsdag och inser att det är helt kört. Hur mycket folk än vill peppa om att hcg kanske inte är tillräckligt o.s.v. så borde de synas något idag. 
 
Är hemma från jobbet idag. Och ensam hemma kommer tårarna, de går inte att hejda. Försöker sova men varje gång jag slumrar till drömmer jag om barn. Vaknar och gråter ännu mer. Ångesten samlas som en tjock klump i halsen och jag mår så illa så jag håller på att spy. Ironiskt eller hur? Knappt ett enda symptom under ruvningen och när jag testat negativt kommer illamåendet med full kraft. Jag hatar min kropp... 

Ruvardag 9 och Negativt test

Drömde inatt att jag gjorde ett test och fick ett starkt plus. Vaknade med en glad känsla i kroppen tills jag insåg att det bara var en dröm. Tog ett test och det visade ingenting. Inte minsta tillstymmelse till streck. Eftersom det var en blastocyst jag fick tillbaka är det över för denna gång. Och kanske för alltid. Vill så gärna bli mamma. Men vet inte om det är värt att må så här...
RSS 2.0