Idag var vi på vår IVF klinik för att göra ett tidigt ultraljud (VUL). Med största sannolikhet är det missfall då läkaren inte kunde se något hjärta slå (V.8+3). Syntes tydligt att det var en liten där inne med både armar och ben. Sen fick vi höra att "där är erat foster men jag kan inte se något hjärta slå". Vi kom av oss helt vilket resulterade att alla frågor försvann. Läkaren sa att vi borde ha sett ett hjärta slå men att vi ska ha lite tro och vara lite positiva. Hur f*n ska man kunna vara positiv när man har fått reda på att hjärtat inte slår på det foster man kämpat för i flera år för att få?

 

Vi fick direkt efter besöket träffa en barnmorska för att boka en ny tid i nästa vecka. Barnmorskan gav oss inte mycket hopp men sa att hon inte ville släcka hoppet helt för oss. Nu har vi en tid inbokad nästa måndag för att kolla igen. Jag ser det mer som att få en bekräftelse på att det inte finns något liv. Efter det blir det tabletter och vänta på att allt blöder ut.

 

I ett tidigare blogginlägg skrev jag om hur jag inte riktigt kände igen mig själv, kunde inte förklara på vilket sätt. Sen en dag i förra veckan kände jag mig helt plöstligt som vanligt igen. Då började jag funderade på om något var fel. Fortsatte ändå att hoppas och tro att det bara var inbillning. Men nu vet jag, man kan känna i kroppen när det skiter sig. Vet inte vad vi ska göra nu. Vet inte om jag orkar fortsätta.