Inga bra besked =(

Idag var vi på vår IVF klinik för att göra ett tidigt ultraljud (VUL). Med största sannolikhet är det missfall då läkaren inte kunde se något hjärta slå (V.8+3). Syntes tydligt att det var en liten där inne med både armar och ben. Sen fick vi höra att "där är erat foster men jag kan inte se något hjärta slå". Vi kom av oss helt vilket resulterade att alla frågor försvann. Läkaren sa att vi borde ha sett ett hjärta slå men att vi ska ha lite tro och vara lite positiva. Hur f*n ska man kunna vara positiv när man har fått reda på att hjärtat inte slår på det foster man kämpat för i flera år för att få?
 
Vi fick direkt efter besöket träffa en barnmorska för att boka en ny tid i nästa vecka. Barnmorskan gav oss inte mycket hopp men sa att hon inte ville släcka hoppet helt för oss. Nu har vi en tid inbokad nästa måndag för att kolla igen. Jag ser det mer som att få en bekräftelse på att det inte finns något liv. Efter det blir det tabletter och vänta på att allt blöder ut.
 
I ett tidigare blogginlägg skrev jag om hur jag inte riktigt kände igen mig själv, kunde inte förklara på vilket sätt. Sen en dag i förra veckan kände jag mig helt plöstligt som vanligt igen. Då började jag funderade på om något var fel. Fortsatte ändå att hoppas och tro att det bara var inbillning. Men nu vet jag, man kan känna i kroppen när det skiter sig. Vet inte vad vi ska göra nu. Vet inte om jag orkar fortsätta.

Svårt att blogga

Just nu befinner jag mig lite i ett ingenmansland känns det som. Därför har jag lite svårt att blogga för tillfället. Efter mitt förra inlägg fick jag en kommentar om att läkaren borde ha sett ett hjärta slå då jag var i v. 6+3. Hade lyckats lugna mig lite innan men blev återigen orolig av den kommentaren. Har läst runt lite på Internet och sett att det inte alls behöver vara så att man ser ett hjärta slå då. Det beror bl.a. på läkarens skicklighet, åldern på ultraljudsmaskinen med mer. Sen har jag även läst att blir man gravid via IVF kan det hända att embryot utvecklas lite långsammare än "normalt". Efter att ha läst detta blev jag lite lugnare. Men jag oroar mig fortfarande över att han inte såg något embryo. Känns inget vidare att gå och oroa sig hela tiden men bestämde mig ändå för att försöka ta det lugnt fram tills det tidiga ultraljudet på IVF kliniken.
 
Tycker att veckan har gått ganska fort ändå och jag har kunnat tänka på annat än bara embryot och ultraljudet. Men så natten till idag var jag på toa. Klockan var ommkring kvart över 2 och när jag torkade mig kom det massa färskt rött blod på pappret. Har blött ca 3 gånger innan under dessa veckorna men det har varit nästan uteslutande gammalt blod och inte så mycket som kommit då. Denna gången var det så att en stor del av pappret blev rött. Efter det kunde jag inte somna om. Gick på toa kanske en timme senare igen, hade inte kommit något blod i bindan men kom fortfarande färskt blod på pappret. När jag kissade droppade det även blod blandat i urinet. Lyckades på något sätt somna ett tag. Vaknade vid kvart över 6 och gick på toa, i bindan var det endast några droppar gammalt blod. När jag torkade var det inte lika mycket som innan och nu var det inte klarrött längre utan mer åt bruna hållet. Gick sedan på toaletten vid 12 igen och då kom det bara lite gammalt brunt blod på pappret. Resten av dagen har det varit ganska lugnt men kommit lite brunt blod och lite brunblandade flytningar på pappret. Sen på kvällen testade jag att "trycka upp" pappret lite vilket gjorde ont (trots att jag inte tryckte speciellt långt), och då kom det lite rött på pappret igen. Hade inte ont igår när jag började blöda men kände som en värk av hunger i magen (vet inte riktigt hur jag ska förklara bättre). Sen när jag försökte somna kändes jag en svag värk i höger sida av magen, som en molande, "dragande" värk. När jag sedan vaknade vid kvart över 6 hade jag istället ont långt ned på vänster sida av magen. Det var samma slags värk som den på höger sida. Det gjorde inte jätteont men har känts i stort sett hela dagen (nästan bara på vänster sida men även på höger sida under delar av dagen).
 
Jag vet inte vad jag ska tro längre, den här resan är så jobbig och det känns som att det inte kommer att sluta väl. Även om jag såklart fortfarande hoppas. Min sambo som alltid är positiv är fortfarande positiv. "Ja, men vi har ju läst att man kan blöda i början av graviditeten. Och du har ju symptom". Det där med symptom ja. Tycker inte själv att jag har så många. Just idag har jag inte känt någonting mer än att jag var lite illamående imorse och att jag inte är sugen på någon mat direkt. Jag blir hungrig men är som sagt inte sugen på något. Sen när jag äter blir jag även mätt fort. Tidigare under veckan har jag inte heller haft många symptom. Har varit öm i brösten till och från (fortfarande mest på mornar och kvällar), sen har jag inte mått illa men haft som en klump i halsen, jag har inte riktigt känt igen mig själv (svårt att förklara hur men det har känts så iallafall), sen har jag haft humörsväningningar och även varit svullen och haft lite lättare värk i magen (oftast på sidorna av magen)
 
Ville bara uppdatera er lite om läget. Men som jag skrev i början av inlägget, känner jag mig lite i ingenmansland just nu. Och så länge jag inte vet om jag är gravid eller inte kommer jag troligtvis inte att blogga. Jag hoppas att blödningarna kommer att hålla sig borta den närmaste veckan. Och att ultraljudet trots allt kommer att visa ett embryo med tickande hjärta. Då kommer jag att blogga igen. Men om jag börjar blöda mer och få smärtor eller om ultraljudet visar det vi inte vill, ja då kommer jag nog inte att orka blogga på ett tag. Skulle det här skita sig, ja då vet jag inte vad jag ska göra. Denna resan, denna kampen den suger sakta men säkert ur all kraft och energi på mig. Får kampen någonsin ett slut? Och vilket slut blir vårat slut?

Den ständiga oron

Vågar fortfarande inte börja skriva graviditetsvecka i rubriken. Var iväg igår för att ta nya prover och göra undersökning. Proverna ska tas en timme innan undersökningen för att svaren ska hinna komma. Tog proverna omkring klockan kvart i tio. Denna gången behövde jag bara lämna blodprov. Vid elva hade jag tid till gyn. Fick komma in tio över elva och denna gången fick jag en manlig läkare. Han verkade väldigt speciell. Det första han sa var "men du verkar inte ha några problem med att röra dig" Jag har tidigare sagt att jag blir andfådd lätt när jag rör mig men inte att jag hade problem att röra mig, verkar som att någon av de tidigare läkaren hade skrivit det. Sen började han prata om att han kände igen mig men jag har aldrig träffat honom innan. Då sa han att han kanske haft en släkting till mig vilket också låter väldigt ologiskt då min familj bor många mil bort. Därefter började han prata om Fragmin sprutorna jag tar och frågade kring dem. Jag har inte så stor koll, vet bara att jag blivit tillsagd att ta dem. Han diskuterade (mest med sig själv) fram och tillbaka, pratade om att han skulle fråga läkaren som skrev ut dem till mig i fredags. Men till slut kom han fram till att han skriver ut 20 till åt mig, och menade att det känns inte så bra om man behöver fler och så finns det inte inne på recept. Efter detta började han prata om de tester jag tagit tidigare. Han skulle sedan jämföra med nuvarande resultat men de hade inte kommit (trots att det var 1.5 timme sedan jag tog dem). Han fick då ringa till provtagningen och fick själv skriva upp resultaten. Proverna var aningen bättre än sist. Men HB värdet var fortfarande högt och även något EVF värde, som tydligen är det som gör att jag måste ta Fragmin sprutorna. Någonstans här kom det in en sköterska och sa att en annan läkare behövde hjälp. Han frågade om det var okej att han försvann en sväng. Jag tyckte det var okej men inombords skrek jag efter att få göra VUL. Han frågade även om jag var kissnödig vilket jag inte var "nähä, men då kan du sitta här och vänta".
 
Det gick ganska snabbt innan läkaren kom tillbaka, men redan nu hade besöket tagit längre tid än vad det gjorde totalt sist. Jag trodde det var dags för undersökning men han pratade lite till kring proverna. Gick igenom alla de olika värdena jag hade (har ingen av de andra läkarna gjort). Sen var det äntligen dags för undersökning. Han sa att han trodde det var för tidigt att se någonting på VUL. Jag sa att jag var i v. 6+3 så det borde synas något men det höll han inte riktigt med om. Vi fick iallafall se något som såg ut som en hinnsäck och läkaren sa "jag kan nästan säga helt säkert att det är en graviditet" Vi kunde dock inte se något embryo vilket gjorde mig ganska besviken. Har läst om så många som sett embryo vid den tidpunkten. Men hinnsäcken var enligt läkaren 1-2 cm (såg att han mätte till 15 mm) och det verkar stämma ganska bra med v 6+3. Läkaren visade även något mörkare område i hinnsäcken och sa att det är där fostret ska växa). Trots att jag var besviken kände jag ändå lite hopp då jag tror att den maskinen de har är gammal och läkaren hade dessutom svårt att ställa in skärpan på den.
 
Tyvärr har jag fortfarande en hel del cystor kvar. Bl.a. en på 5 cm på höger sida som ligger precis intill hinnsäcken. Läkaren sa att de ligger och "stör". Frågade om detta var farligt men fick inget riktigt svar. Han svamlade något om att det blir så här. Min högra äggstock såg bra ut. Hade även en del cystor på vänster sida, dock inte lika stora som den på höger sida. Men, min vänstra äggstock var tydligen väldigt förstorad (10 cm jämfört med 2 cm på höger). Vilket inte kändes bra. Har inte direkt känt något av detta mer än att jag har haft ont på vänster sida av ländryggen (vilket enligt honom beror på att äggstocken ligger och trycker på). Jag hade iallafall nästan ingen vätska kvar i buken.
 
Efter undersökningen trodde jag att vi var klara men icke då. Först skulle vi prata en del igen. Berättade att jag haft en del problem med trög mage men att det var bättre nu. Det tyckte läkaren inte lät bra, enligt honom var det inte bra att behöva ta i och sitta och trycka eftersom det kunde belasta en del (antar att han menade belasta den förstorade äggstocken). Därför diskuterade han (återigen mest med sig själv) olika läkemedel att skriva ut mot trög mage. Slutade med att han skrev ut något i pulverform som jag ska strö över maten eller blanda med vatten. Efter detta bestämde sig läkaren för att det nog var bäst att han lyssnade på mina lungor också, för att se så att det inte var vatten i dem. Jag fick dra upp tröjan och han bankade på ryggen på mig. Sedan använde han ultraljudsmaskinen för att kolla mina lungor vilket inte var så lätt. Den ena låg bakom levern och den andra kunde han se när jag tog djupa andetag. Det verkade som att de såg bra ut och han kunde inte se någon vätska.
 
Tyckte att läkaren ändå var trevlig och bra att han var grundlig, men kanske lite för grundlig? Sen kommenterade han min mage flera gånger att: "den putar ut", "den är lite rund" o.s.v. Plus att han nästan tillskrev mig symptom som jag inte har. Han propsade på att det säkert gjorde ont när han undersökte mig, det kändes lite på vänster sida men gjorde inte ont. Sa att jag säkert hade ont i magen, är illamående, har ont när jag djupandas o.s.v. Förklarade att flera av de grejerna har jag känt innan men nu är det mycket bättre. Sen frågade han mig om jag jobbar nu. Är sjukskriven tills på fredag. Och då sjukskrev han mig till mitten av november. Han tyckte att jag ska ta det lugnt och inte lyfta. Jag får gå promenader men inte göra något ansträngande, inte träna på gym (eller jo armarna fick jag träna haha).
 
Innan jag fick gå ville läkaren även väga mig (klockan var nu 12:20) men då kom en sköterska och sa att han hade andra patienter som väntade och att hon kunde göra det. Tror att det är avsatt en halvtimme för varje patient så förstår om det satt en del frustrerade patienter i väntrummet. Nästa vecka ska jag ta nya blodprover (på orten där jag bor). Och veckan efter det ville det att jag kommer in på ny kontroll. Kom på efteråt att det är samma dag som jag ska på tidigt ultraljud på min IVF klinik så måste ringa och säga till om det.
 
Sammantaget kändes det ändå helt okej efter igår och trots en del dåliga besked kunde jag ändå slappna av något. Men sen idag när jag gick upp på morgonen kom det blod på pappret. Mest brunt men lite mer åt det röda hållet också. Sen hade jag ont i magen och har haft ända sen dess. Känns mest på höger sida och känns som mensvärk. Inte riktigt lika kraftig värk som då jag hade problem med tarmarna men ändå så att det gör ganska ont. Blir orolig då hinnsäcken vi såg satt mer åt höger. Men jag hoppas att blodet och smärtan kan bero på att jag gjorde VUL igår. Han var trots allt "inne" ganska länge och kikade runt. Annars hoppas jag att det är cystan som är på väg att spricka. Känns inget kul att behöva oroa sig så här mycket. Vill slappna av och gjorde det lite efter igår. Men så idag kommer det blod och smärta. Försöker att ta det lugnt idag. Men sen hittade jag något på internet om att det är farligt att göra för många UL/VUL. Har redan gjort tre stycken och är i v. 6+4 idag. Menmen, har ju varit tvungen att gå på uppföljningarna. Och som vanligt när man läser på internet så säger en del sidor att det är farligt med för många UL/VUL medan andra säger att det inte alls är så.
 
RSS 2.0