Kanske är det så...

Hur man än vrider och vänder på saker och ting så blir alltid svaret i slutändan det samma. Det är endast man själv som kan göra valet att förändra den situation man befinner sig i. Och trots att man så väl vet exakt vad det är man ska göra för att ändra situationen till det bättre så är det inte lika lätt i det verkliga livet. För i det verkliga livet är det så mycket annat som spelar in och det är framför allt en sak som gör det hela så mycket svårare än vad det egenligen borde vara, och den saken är känslor. Att känna kan vara den absolut bästa och underbaraste saken i värden men att känna kan också vara något av det värsta som finns. Just nu hade jag önskat att vi människor inte hade några känslor alls.

På gymnasiet gick jag samhällslinjen med intektining på samhället och där sa en lärare en gång "det är inte meningen att man ska ha det roligt på samhällslinjen" -kanske är det så med livet överhuvudtaget. Man ska inte ha det roligt, man lever bara för att plågas. Vill man koppla det till bibeln kan man ju säga att vi lever för våra synders skull. Jag börjar allt mer och mer tro på den teorin.

Att finna styrkan

Hur mycket jag än letar kan jag inte den, jag kan inte hitta styrkan någonstans. Vet inte vad jag kan göra annat än ge upp. Nästan ingenstans kan jag känna någon glädje längre.

Du får göra som du vill men...

Känns som om orden har tagit slut, inga ord kan längre beskriva den smärta jag känner. En viss textrad går på repeat i mitt huvud hela tiden just nu -"Du får göra som du vill men aldrig förråda den som bryr sig, du får göra som du vill men aldrig förråda den som lever inpå din själ." Jag förstår inte hur någon kan bokstavligen krossa en annan persons hjärta gång på gång... Det känns som allt som återstår är ett tomt skal...
RSS 2.0