Förändringar

Har fortfarande inte hört något av reproduktionskliniken så antar att det kommer bli jag som får ringa dem. 
Har bestämt mig för att försöka ändra om lite i mitt liv, bli lite hälsosammare. Jag är inte överviktig, snarare på gränsen till smal så det är inte för den sakens skull jag vill förändra mig. Till viss del handlar det om att vi snart ska köra igång med IVF, vet inte hur mycket kosten ökar/minskar chanserna för att lyckas men kan det göra minsta skillnad så är det värt det. Största anledningen till att jag vill förändra är dock att jag vill ha något att fokusera på, ett mål att sträva emot (ja, något annat förutom mitt stora mål att bli gravid då). Som mitt liv ser ut nu så är jag ofta trött och känner mig slut när jag kommer hem från jobbet. Jag jobbar med små barn vilket innebär mycket stress och det sliter på både kropp och själ (speciellt nu när jag inte kan bli gravid själv). Så mentalt trött och sliten kommer jag nog att fortsätta vara så länge denna barnlöshetskarusellen kommer pågå. Men jag hoppas på att kunna få lite mer ork till att hitta på saker.
Jag varken röker eller snusar och dricker alkohol gör jag väldigt sällan och i små mängder. Kaffe dricker jag 1-3 koppar om dagen så har egentligen inte så många laster men det hindrar en ju inte från att försöka bli lite hälsosammare ;) Här är några mål jag satt upp för de närmaste månaderna:
  • Äta mindre godis. Har inte ätit godis på över en vecka nu (om man inte räknar chips till godis?)
  • Dricka mindre Coca-Cola -detta är min stora last i livet. Förra året bestämde jag och min sambo oss för att endast hålla oss till Cola på helgerna då vi båda dricker en hel del. Detta har vi hålla ganska bra (gjort några få undantag samt att det under julen blev en del). Men jag vill även dra ned den mängd Cola jag dricker på helgerna.
  •  Äta mer grönsaker och frukt. Äter en del på jobbet men är slarvigare på att äta det hemma. Vet inte varför egentligen då jag älskar frukt och tycker även om en hel del olika grönsaker.
  • Röra mer på mig/träna mer. Jag går alltid antingen till eller från jobbet -ibland både och (våren-hösten cyklar jag). Detta är en promenad på 35 minuter enkel väg. Utöver detta promenerar jag och min sambo en hel del. Så rör på mig gör jag en del men skulle vilja göra något mer fysiskt. Problemet är bara att jag inte hittat någon träningsform som passar mig, tycker helt ärligt att det är så tråkigt att träna. Har ni några förslag på vad jag skulle kunna göra? Funderar på att träna själv hemma (har fått ett träningsprogram av en arbetskamrat). Eller kanske yoga, det har jag provat på förut och tyckte var helt okej.
  • Ett mål som har mer med den psykiska hälsan att göra är att jag skulle vilja fota mer. Tycker om att fotografera men är sällan jag gör det. Skulle vilja gå en fotokurs och även köpa en hyfsad systemkamera. Tror dock jag får vänta med kamerainköp tills vi vet lite mer om när det blir IVF start.
Har även ett del mål uppsatta på längre sikt. Ett av dem är att äta mindre kolhydrater, äter en hel del kolhydrater genom pasta, ris och potatis. Jag tänker dock att jag inte sätta upp alltför stora mål direkt då risken att misslyckas känns större då.
 
Jag hoppas att vi snart får köra igång med vårt första IVF-försök. Tänkte höra med er om ni har ni några tips inför vår kommande IVF-start, någonting som ni hört/läst kan öka chanserna för att lyckas? Dela gärna med er isåfall =)
 
En annan sak jag funderat på är att förska göra min blogg lite mer personlig, skulle vilja ändra i designen men jag är inte så kunnig inom det området så får ha kvar denna design ett tag till. Skulle vilja lägga in en del foton i bloggen för att få den mer personlig, men jag vill fortfarande vara anonym så får bli foton som inte avslöjar vem jag är. Skulle ni vilja se lite foton i min blogg?
 

I väntan på samtal

När jag kontaktade sjukhuset i början av december sa de att min analysmetod beräknades vara klar inom en månad. Men har fortfarande inte hört av dem. Var hos en neurolog i förra veckan för att få godkänt för att göra IVF. Han såg inga problem med att jag skulle kunna genomgå IVF. Dock tänkte jag ju inte på att fråga om det var han eller jag som skulle kontakta reproduktionskliniken i Huddinge för att säga att det var okej. Så dagen efter ringde jag till Huddinge. Hon som svarade visste inte heller vem av oss som skulle medela, men hon kunde iallafall se i systemet att neurologon Inte hade skickat någon bekräftelse till dem. Jag passade på att fråga om min analysmetod men inte heller där hade hon hört något. Hon sa iallafall att om jag inte hört av dem på tre veckor så ska jag kontakta dem igen. Så nu är jag lite orolig igen att något ska strula och att vi kommer få vänta ännu längre. Visserligen har det vart jul och många röda dagar men känns som att analysmetoden borde vara klar nu.
 
Jag försöker vara positiv och ta dagarna som de kommer. Dagarna rullar på och nu vet jag ju iallafall att vårt första försök ligger inom räckhåll. Har dock upptäckt de senaste dagarna att jag skjuter ifrån mig tanken på att eventuellt aldrig kunna få barn. Jag vet ju att det är så men när jag tänker på framtiden tänker jag mig den med barn. Jag kan inte heller prata om det, det går bara inte -kanske är det en försvarmekanism. Det enda stället där jag närmar mig de känslor jag har innerst inne är här i bloggen. Det är också när jag skriver i bloggen som jag känner som mest smärta och sorg vilket kan förklara att de flesta av mina blogginlägg är ganska negativa.
 
När vi väl får sätta igång med IVF ska jag försöka skriva här varje dag, mest för min egen skull så att jag ska komma ihåg hur det känns, både känslomässigt och eventuella biverkningar med mer. Men är lite nojig att om jag skulle skriva för mycket positivt så skulle det förstöra våra chanser att lyckas. Jag vet att det är löjligt att tänka så men jag kan inte låta bli, känns som att så fort något börjar gå min väg då händer det även något negativt i mitt lv.
 
Under tiden vi väntar på sjukhuset fortsätter jag att planera in saker att göra. Allt för att få tiden att gå snabbare och för att kunna skingra tankarna lite. Sedan jag skrev sist har jag hunnit fylla 30. Har haft lite 30 års kris. Tyvärr kan man ju inte göra något åt att bli äldre så det är bara till att gilla läget. Och hoppas att vi lyckas bli gravida redan på vårt första IVF försök. Det hade varit underbart <3

Nytt år, nya möjligheter?

Nu har vi lämnat år 2015 och klivit in i år 2016. Jag hoppas att detta år kommer att innehålla fler positiva nyheter än föregående år. Vet ju med säkerhet att vi kommer genomgå vårt första IVF försök, ja om nu inte neurologen säger något annat.
 
Dagen innan nyårsafton fick jag en liten dipp, eller vad man nu ska kalla det när man redan befinner sig långt ned. Allting kändes sådär hopplöst som det gör emellanåt, inte bara barnlösheten utan livet överhuvudtaget. Hittade bara negativa saker med nästan allting i mitt liv. Kanske var det en reaktion på bråket jag hade med min syster på julafton. Jag och min syster är väldigt olika till sättet och tycker olika om mycket, denna gången handlade bråket om att jag inte kan få barn. Ofta när jag får höra idiotiska kommentarer kring barnlöshet håller jag mig tyst men denna gången blev jag otroligt arg, vet inte om det blev en reatkion på alla de kommentarer jag fått höra under de senaste åren. I vilket fall förstörde detta stor del av julafton, och gjorde mig väldigt ledsen.
 
Kanske berodde min dipp på att det nya året endast var en dag bort. Ett nytt år där det känns som att vi definitivt kommer få veta om IVF fungerar för oss eller inte -det senare skrämmer mig någon oerhört. Kanske var det för att min 30-årsdag närmar sig med stormsteg, jag som alltid sagt att jag absolut inte ska vara över 30 när jag får mitt första barn. Kanske kom min dipp för att jag har ett läkarbesök hos en neurolog snart som oroar mig mer än vad jag vill erkänna. Kanske är det helt enkelt en blandning av allting. Jag är livrädd för att mitt liv ska fortsätta se ut som det gör just nu, att det liv jag lever just nu är det liv som jag kommer att leva för lång tid framöver.
 
Jag hoppas iallafall att år 2016 kommer innebära många bra minnen för mig. Mest av allt önskar jag förstås en bebis, eller åtminstone att få bli gravid. Förhoppningsvis kommer vi att få sätta igång ett försök i februari/mars. Beroende på hur det försöket går får vi se hur planerar upp resten av året. Jag skulle iallafall vilja åka på en utlandresa, om inte för värmen så för att det är lättare att skingra tankarna när man är hemifrån.
 
Jag hoppas att alla ni som kämpar därute kommer att bli gravida eller få barn på ett eller annat sätt under detta år. Det är vi alla värda <3
RSS 2.0