Motgång på motgång

Skriver ett kort inlägg för att visa att jag fortfarande finns kvar här. Jag vet fortfarande inte riktigt hur och om vi ska gå vidare. För några veckor sedan hade jag en plan som jag trodde vi skulle kunna följa. Men efter ytterligare ett misslyckat försök kändes det som att jag bara ville ge upp. Sen nu har det dessutom kommit ytterligare en sak emellan. Om man inte ens kan lita på den person som är den som ska stå en närmast, vem kan man då lita på? Jag måste ta en paus från allt vad Ivf heter och fundera över livet i det stora hela. Vem är jag? Och framför allt vem vill jag vara och vad vill jag med livet?

Blod och minus

Idag har mensen kommit igång ordentligt. Tog ett test som visade ett äckligt stort minus. Nu känner jag mig totalt uppgiven. Vet att vi sa att vi skulle försöka utomlands. Men jag vet inte om jag orkar. Känns slöseri med ork, kropp, tid och pengar. Vet ju att det ändå kommer att misslyckas. Min kropp är helt enkelt inte gjord för att bära ett barn. Jag är en av dem som aldrig kommer att få uppleva en tillgången graviditet. En av dem som aldrig kommer få känna hur det känns att bära eller föda ett barn. En av dem som aldrig kommer få kalla sig mamma. Livet är sjukt orättvist och idag är jag arg och ledsen. Och värdelös. Så jävla värdelös.

Ruvardag 11 - blod

Igår jobbade jag för första gången på över en vecka. Tyckte att det "drog" lite i magen. Speciellt på höger sida och bak i ryggen kändes det lite och gjorde ont. Jag tyckte även att brösten var spända, det gjorde absolut inte ont i dem men kändes som sagt spända. Det gjorde att jag fick lite hopp om ett plus.
 
Idag har jag inte känt någonting alls, verkligen ingenting överhuvudtaget. När jag var på toa mitt på dagen märkte jag att Lutinusen som nu kommer ut  röd/brun. Det blir dessutom lite rött på pappret när jag torkar mig. Och det känns precis som när mensen kommer. Så nu är det iallafall med största sannolikhet kört. Skulle det vara ett plus borde jag känna någonting vid det här laget. Men som sagt ingenting alls, jag känner mig precis som vanligt. Exakt Så jag kände vid vårt misslyckade FET. 
RSS 2.0