Hjälp!!!

Skriker, ropar, vrålar men ingen hör. Bara tysta ekon slår tillbaka på mig. Runt omkring är det alldeles tomt och mörkt, inte en endaste själ ser eller hör. Inte en enda...

Kanske skulle jag...

Kanske skulle jag sluta att bara ta och istället dra... Kanske skulle jag sluta låtsas? Kanske skulle jag börja likadant? Kanske skulle jag öppna mig för någon? Kanske skulle jag bara ge upp? Eller är det kanske det jag redan har gjort? Jag bara tar och tar, jag struntar i vilket. Jag känner aldrig någon glädje över någonting. Jag känner att jag inte orkar någonting, jag vill bara sova. Jag vill inte längre, vill ingenting. Då har man väll gett upp eller? Jo, en sak vill jag förresten, jag vill vara lycklig igen, känna glädje -jag vill längta till morgondagen... Men jag är inte där nu och jag undrar om jag någonsin igen kommer att vara där.

Så jävla omogen

Hahaha. Ja herregud, tänk en människa som är 27år och aom beter sig som en 14-15åring och värre ändå. 27år och tar bort en som kompis från facebook så fort han blir det minsta sur. Orka med sådant omoget beteende.
RSS 2.0