Ja, nu är det ännu längre sedan jag skrev här... det händer mycket hela tiden känns det som. Men samtidigt har jag dagar då det inte händer speciellt mycket. Dagar då jag egentligen har haft tid att skriva här men det bara inte blivit av.

Jag flyttade ihop med min kille i december och nu ska vi flytta igen. Stället vi bor nu är en lite håla (och då menar jag verkligen liten) Plus att man inte får göra ett skit i lägenheterna här. Kommer man hem vid tio på kvällen får man höra att man kommer hem för sent(!). Så jag är verkligen glad att vi fått en annan lägenhet nu. Det ska även bli skönt att slippa pendla till jobbet. Det tar först en halvtimme med tåg och sedan tio minuter med buss. Och visst det hade väll inte varit någon fara om det inte hade varit för att tågen går typ varannan timme. Sen har tågen även varit försenade var och varannan dag, ofta mer än tjugo minuter. Dum som jag är har jag inte skrivit upp alla gånger, hade jag gjort det så hade jag nog tjänat ihop till ett helt nytt månadskort från västtrafik (med hjälp av deras resegaranti). Nu ska vi flytta till kommunen där jag jobbar och då kan jag cykla istället =) Jag har ju inte berättat det innan men jag har fått jobb. Jag tog min examen den fjortonde januari och började jobba den 18:e. Visserligen var (är?) det bara ett tidsbegränsat jobb och långt ifrån hundra procent men det är något att ha så länge. Anställningen skulle egentligen ha gått ut nu i slutet av januari men jag har fåt förlängt (vet dock inte hur länge än), plus att jag även fått utökad tid. Så vi kommer att ha pengar så vi klarar oss. Sen så är det en stor förskola och de är ofta i behov av vikarie, så på en månad kommer jag ändå att komma upp i runt 100% =)

Så nu vet ni iallafall en del av det som har hänt på sista tiden. Men det händer även mycket negativt, och det är inga smågrejer direkt. Jag vill inte skriva ut vad som händer men det är mycket på alla håll och kanter känns det som. Sen har tankarna börjat snurra i huvudet på mig igen. Jag undrar verkligen om jag någon gång i mitt liv kommer få det så som jag föreställde mig det när jag var yngre. Det var inga storslagna saker jag föreställde mig -inte att bli miljonär, flytta utomlands eller något liknande. Utan det var helt realistiska "drömmar". De känns bara som att det inte kommer bli av och jag hatar att ha de tankarna. Jag hatar det verkligen, det tar död på mig... Samtidigt så kanske det är bra om det inte blir så, för det finns en sak jag inte vill föra vidare till framtiden...