"Jag ställer dig i vår kö"

Efter allt väntande de senaste åren borde jag kanske ha vant mig. Men att få stå i kö för att komma till en kurator och prata de trodde jag inte att jag skulle behöva. Jag förstår att det är många som av olika anledning mår dåligt och behöver komma och prata med någon. Men ändå, ringer man till en kurator tycker jag att man borde få en tid den närmaste veckan. Jag skrev i förra inlägget att jag ringt kvinnohälsan på sjukhuset och att kuratorn där är ledig till den 29 augusti. Igår ringde jag vårdcentralen, blev uppringd idag. Kvinnan som ringde upp var visserligen trevlig men det fanns ingen tid för mig utan hon var tvungen att ställa mig i kö. Hon kunde inte heller svara på hur lång tid det skulle ta att få en tid för det kunde ju "komma in akutfall". Hon frågade om jag var sjukskriven nu, och hur jag kände. Jag berättade att jag skulle ha börjat jobba efter semestern men varit sjuk i förkylning och att jag ska jobba första dagen imorgon. Jag sa också att jag jobbar med barn och att det blir allt jobbigare och att jag var orolig för hur det ska gå imorgon. Tydligen räknades inte det som akut. Antagligen var jag för snäll som vanligt, jag skulle ha sagt att jag vill ha en tid nu.
 
Ska gå till jobbet imorgon och se hur det känns. Kommer nog att klara av dagen men det kommer att fresta på. Jag vill inte att jobbet ska ta all energi, men samtidigt måste jag jobba. Funderar dock på att söka annat jobb, något som inte alls har med barn att göra. Men vad skulle det kunna vara? Vet inte vad jag skulle kunna söka för annat jobb.
 
När det gäller sprayandet så har jag fortfarande inte fått någon mens. Har den inte dykt upp tills på måndag måste jag ringa Huddinge. Inför detta försöket har jag som jag skrivit innan inte så stora förhoppningar att det ska lyckas. Jag tror inte direkt på att chanserna ökar om man ändrar sitt levnadssätt. Jag är inte överviktig, röker och snusar inte och jag dricker knappt någon alkohol. Ändå kan jag inte låta bli att tänka att om jag kan göra det minsta för att öka chanserna att lyckas så gör jag det. Jag har känslig mage, troligtvis IBS. Jag har läst och hört på flera ställen att man ska undvia gluten om man har IBS mage. Därför har jag bestämt mig för att undvika gluten så mycket som möjligt ett tag framöver. Slutade i söndags och hitills har det gått bra. Men det är svårt, det är så mycket av det vi har hemma som innehåller gluten. Tycker inte heller att det gjort så stor skillnad hitlls, magen krånglar fortfarande och är lite svullen. Den enda skillnaden är att jag inte känner mig lika spänd i magen. Antar att det är ett bra tecken.
 
Jag ska även börja på gym. en dag i veckan. Eller åtminstone testa, gym är inte riktigt min grej men jag ska ge det ett försök. En gång i veckan kanske inte låter mycket. Men den enda träningen jag gör just nu är går/cyklar till och från jobbet, går på långpromenader samt gör lite övningar hemma ibland. Så för mig kommer en gång i veckan att vara mycket. Jag får dock se hur jag mår psykiskt också, om jag orkar gå på gym och ha massa människor som tittar på mig.

Att fördriva tiden

Som alla inom IVF-svängen, och kanske speciellt för oss som ska genomgå IVF med PGD, vetså är väntan en sak som snabbt blir en del av ens vardag. Och det värsta är att man kan få vänta i månader på att få ett svar som bara leder ett litet myrsteg framåt. Därefter ska en ny remiss skrivas och ett nytt besök göras på ett annat ställe. Tror att jag är inne på min tredje remiss och ska få besöka mitt fjärde sjukhus under 14 månaders tid. Har dock inte fått något datum för när nästa sjukhusbesök ska ske, bara vilket sjukhus jag ska få besöka. Jag tillhör en av alla de där människorna som har svårt att se något positivt när det ända man tycks vara med om är motgångar. Men har försökt hitta några positiva saker med att bli bollad hit och dit. En sak skulle kunna vara att jag blir ganska berest vilket kan vara bra med tanke på att jag har ett otroligt dåligt lokalsinne. En annan positiv sak är att jag förhoppningsvis blir lite bättre på att stå på mig och strida för min sak när det gäller sjukvården. Har alltid varit en person som rättar in mig i ledet och gör vad jag blir tillsagd vilket uppenbarligen inte fungerar när det gäller kontakten med sjukvården.
 
Vet att jag skrivit någon gång tidigare att jag försöker planera in massor av saker och aktiviteter för att få tiden att gå och för att ha annat att tänka på. Det kan vara alltifrån en liten sak som tar någon timme bara till en resa. Detta gäller främst helgerna eftersom jag på vardagarna har fullt upp med jobb. Det är alltid något som ska göras på jobbet eller planeras och vi har massor av kvällsmöten o.s.v. På helgerna försöker jag hålla mig sysselsatt på olika sätt. I lördags var vi borta hela dagen och i söndags höll jag mig sysselsatt med diverse planeringar. Jag brukar göra listor med vad som ska göras eller köpas. Snart åker vi till Ullared och då ska vi bland annat handla julklappar. Har därför börjat skriva en lista på allt som ska införskaffas på Ullared. Jag har även börjat göra en lista på allt som ska fixas inför jul. Tycker mycket om julen och försöker skapa julstämning här hemma genom att pynta, laga mat, baka med mer.
Här är lite aktiviteter jag har planerat in framöver:
  • Biobesök
  • Åka och besöka mina föräldrar (de bor ganska många mil från mig).
  • Ullared
  • Få till en fika med några av mina arbetskamrater
  • Göra en storstädning här hemma (inte så kul men det håller mig sysselsatt)
  • Börja på någon ny stickning eller på något broderi
 
I förra inlägget skrev jag att jag kommer ha en frågestund här på bloggen. Har bara fått in en fråga hitills så skicka gärna in fler frågor. Det är intressant att få reda på vad ni skulle vilja veta mer om kring mitt liv.

Ord som sårar

Jag försöker logga in här med jämna mellanrum och skriva ett inlägg. Men den senaste tiden har det gått ett tag mellan inläggen. Har helt enkelt haft fullt upp på jobbet och är helt slut när jag kommer hem. Trots att tiden verkar rusa iväg här på bloggen tycker jag att den nästan står stilla när det gäller vår väntan. Konstigt va?
 
I förra inlägget skrev jag att skickat iväg en egenremiss för att få en tid till en neurolog. I förra veckan fick jag hem ett brev där det stod att jag kommer bli kallad till sjukhuset. Jag fick dock inget datum eller ens någon information om väntetid. Eftersom det ändå kommer att dröja till februari-mars innan vår analysmetod är klar så tänker jag att jag ger de lite mer tid. Har jag inte fått något dautum innan oktobers slut kommer jag att kontakta sjukhuset och höra hur det går. Vissa stunder känner jag för att bara strunta i allting, all den här väntan och alla känslor börjar bli jobbiga att hantera. Men samtidigt, om jag ger upp redan nu kommer jag aldrig ens få chansen att bli gravid. Så jag fortsätter att kämpa och hoppas att det i slutändan visar sig att allt kämpande ger oss det vi mest av allt vill ha <3
 
Några dagar efter att vi hade varit på nybesöket i Solna och Huddinge var vi på en fest. Det var en kompis till min sambo som hade festen. För ett tag sedan tog det slut mellan kompisen och hans tjej och han är nu tillsammans med en annan tjej. Jag vet att kompisen och den tjej han var tillsammans med innan hade problem att bli gravida (Har inte pratat med honom själv om det men min sambo har berättat lite. Om jag fattat rätt var det p.g.a. hennes ålder och att hans spermier är lite slöa. Hon hade dock två barn sen innan). Därför blev jag väldigt chockad, arg och ledsen när han mitt under festen började prata om att det var skönt att det var slut mellan han och X. Därefter räknande han upp ett antal saker som var väldigt viktiga för honom i ett förhållande (saker som alltså inte hade funnits i förhållandet med tjejen innan). Den ena saken han räknade upp var barn... och han uttryckte sig så himla dumt flera gånger bl.a. hur vikigt det är för honom att vara i ett förhållande där man kan få barn, att barn är en av de viktigaste sakerna i livet och han var glad att han träffat en tjej nu som han kan få barn med o.s.v. (verkar som han på något sätt endast verkar se exets ålder som problemet till att de inte blev gravida, vilket i min välrd är helt oförståeligt). Känns som att jag har förträngt flera av de saker han sa för kommer inte på de nu när jag sitter här och skriver. Men det var saker som träffade direkt i hjärtat, som fick mig att känna mig urursel (eftersom det är p.g.a. mig jag och T inte kan få barn) och må dåligt. Var tvungen att gå in på toaletten och gråta en stund. Till sakern hör också att T tidigare har berättat för kompisen att vi har problem att bli gravida. Av alla saker jag fått höra under tiden vi kämpat är detta det som sårat mig allra mest. Men jag antar att ju längre tiden går desto mer sådana här saker kommer man att få höra. Och det gör ont att tänka på. Borde räcka med alla de negativa känslor man redan tvingas gå igenom varje dag i denna kamp.
 
Varje dag försöker jag borsta av mig de känslor jag känner och sätta på mig det där berömda leende som döljer hur jag känner mig på insidan. Vissa dagar går det lättare än andra. Såg ett passande citat på facebook idag:
 
                                      All it takes is a beautiful fake smile to hide an injured
                                      soul and they will never notice how broken you really are.
                                                                                                       - Robin Williams
 
Tänkte avsluta med något positivt. Jag har av libra fått äran att vara månadens blogg i oktober på hennes sida. Tack så mycket =) Etersom det kan gå ett tag mellan mina inlägg så tänkte jag ha en frågestund för att ha något att skriva om. Vad vill ni veta mer om när det gäller mig (och min sambo)? Ni kan fråga om i stort sett vad ni vill.
 
Önskar en trevlig helg till alla mina läsare. Själv ska jag se en film innan det blir dags att krypa ner i sängen.
RSS 2.0