Panik...

Jag känner paniken sprida sig inom mig. Jag avskyr att känna som jag gör just nu, men tyvärr kan jag inte göra något åt den. Mina tankar bara far runt, runt, runt. Och jag klarar inte av det. Jag känner mig helt oduglig i alla lägen just nu, överallt. Allt jag gör känns bara skit. Varför ska livet vara så fruktansvärt orättvist? Jag ogillar verkligen mig själv, blir äcklad av mig själv. Och kan för mitt liv inte förstå hur någon kan tycka om mig... Jag oroar mig, antagligen alldeles för mycket men jag känner mig inte värd att älskas. Och om jag inte känner mig värd att älskas varför skulle någon annan älska mig?

Where do I belong?

Hur ska man kunna hitta sin plats i världen när det inte känns som om man hör hemma någonstans? Det känns som att jag inte hör hemma någonstans, som att jag inte matchar in var jag än hamnar. Kanske letar jag på fel ställen? Kanske måste jag ändra på den jag är? Men skulle jag ändra på den jag är skulle jag vara tvungen att släppa på värderingar som är väldigt viktiga för mig och skulle jag då vara jag? Framtiden har ofta skrämt mig ibland mer och ibland mindre. Just nu skrämmer den mig mer än på mycket länge. Vad vill jag med livet? Hur vill jag ha det? För många år sedan var svaren på de frågorna självklara för mig. Men de senaste åren har det hänt saker som gett mig perspektiv på saker och ting. Och jag vet helt ärligt inte längre vad jag vill med mitt liv. Vill jag verkligen jobba med det jag jobbar med? Vart vill jag ta vägen? Vad vill jag göra av mitt liv. Det värsta är att en sak i mitt liv som förut har varit en självklarhet inte längre är det... Och det skrämmer mig mest av allt, mer än något annat, mer än risken att bli ensam, mer än att bli sjuk till och med mer än döden...

Har hittat en kille som jag verkligen älskar men ibland undrar jag om jag platsar in i hans liv, är det verkligen en sådan person som mig som han vill ha? Vill han verkligen leva sitt liv med mig? Kanske tvivlar jag för mycket... Men det är svårt... har blivit sviken så många gånger så har liksom blivit inställd på det. Jag vet att man inte ska se för mycket bakåt men det är svårt. Älskar iallafall dig min älskling, mest av allt <3

Trodde det var slut med sådan skit nu...

Aj aj aj, så fel man kan ha. Trodde faktiskt att jag hade kommit ifrån sådan skit nu. Att med ett nytt kapitel i mitt liv så skulle jag slippa att ens höra talas om sådan skit. Men fy vad fel jag hade. Kanske dags att börja fundera över hur jag verkligen vill att mitt liv ska vara och vad jag vill beblanda mig med och inte...
RSS 2.0