Jag försöker logga in här med jämna mellanrum och skriva ett inlägg. Men den senaste tiden har det gått ett tag mellan inläggen. Har helt enkelt haft fullt upp på jobbet och är helt slut när jag kommer hem. Trots att tiden verkar rusa iväg här på bloggen tycker jag att den nästan står stilla när det gäller vår väntan. Konstigt va?

 

I förra inlägget skrev jag att skickat iväg en egenremiss för att få en tid till en neurolog. I förra veckan fick jag hem ett brev där det stod att jag kommer bli kallad till sjukhuset. Jag fick dock inget datum eller ens någon information om väntetid. Eftersom det ändå kommer att dröja till februari-mars innan vår analysmetod är klar så tänker jag att jag ger de lite mer tid. Har jag inte fått något dautum innan oktobers slut kommer jag att kontakta sjukhuset och höra hur det går. Vissa stunder känner jag för att bara strunta i allting, all den här väntan och alla känslor börjar bli jobbiga att hantera. Men samtidigt, om jag ger upp redan nu kommer jag aldrig ens få chansen att bli gravid. Så jag fortsätter att kämpa och hoppas att det i slutändan visar sig att allt kämpande ger oss det vi mest av allt vill ha <3

 

Några dagar efter att vi hade varit på nybesöket i Solna och Huddinge var vi på en fest. Det var en kompis till min sambo som hade festen. För ett tag sedan tog det slut mellan kompisen och hans tjej och han är nu tillsammans med en annan tjej. Jag vet att kompisen och den tjej han var tillsammans med innan hade problem att bli gravida (Har inte pratat med honom själv om det men min sambo har berättat lite. Om jag fattat rätt var det p.g.a. hennes ålder och att hans spermier är lite slöa. Hon hade dock två barn sen innan). Därför blev jag väldigt chockad, arg och ledsen när han mitt under festen började prata om att det var skönt att det var slut mellan han och X. Därefter räknande han upp ett antal saker som var väldigt viktiga för honom i ett förhållande (saker som alltså inte hade funnits i förhållandet med tjejen innan). Den ena saken han räknade upp var barn... och han uttryckte sig så himla dumt flera gånger bl.a. hur vikigt det är för honom att vara i ett förhållande där man kan få barn, att barn är en av de viktigaste sakerna i livet och han var glad att han träffat en tjej nu som han kan få barn med o.s.v. (verkar som han på något sätt endast verkar se exets ålder som problemet till att de inte blev gravida, vilket i min välrd är helt oförståeligt). Känns som att jag har förträngt flera av de saker han sa för kommer inte på de nu när jag sitter här och skriver. Men det var saker som träffade direkt i hjärtat, som fick mig att känna mig urursel (eftersom det är p.g.a. mig jag och T inte kan få barn) och må dåligt. Var tvungen att gå in på toaletten och gråta en stund. Till sakern hör också att T tidigare har berättat för kompisen att vi har problem att bli gravida. Av alla saker jag fått höra under tiden vi kämpat är detta det som sårat mig allra mest. Men jag antar att ju längre tiden går desto mer sådana här saker kommer man att få höra. Och det gör ont att tänka på. Borde räcka med alla de negativa känslor man redan tvingas gå igenom varje dag i denna kamp.

 

Varje dag försöker jag borsta av mig de känslor jag känner och sätta på mig det där berömda leende som döljer hur jag känner mig på insidan. Vissa dagar går det lättare än andra. Såg ett passande citat på facebook idag:

 

                                      All it takes is a beautiful fake smile to hide an injured

                                                                                                       - Robin Williams

 

Tänkte avsluta med något positivt. Jag har av libra fått äran att vara månadens blogg i oktober på hennes sida. Tack så mycket =) Etersom det kan gå ett tag mellan mina inlägg så tänkte jag ha en frågestund för att ha något att skriva om. Vad vill ni veta mer om när det gäller mig (och min sambo)? Ni kan fråga om i stort sett vad ni vill.

 

Önskar en trevlig helg till alla mina läsare. Själv ska jag se en film innan det blir dags att krypa ner i sängen.