Nu är vi igång med Ivf nummer 2 och jag sprayar med Synarela morgon och kväll. Lite segt att behöva ställa klockan på sju på morgonen när man har semester. Har dessutom lyckats bli sjuk, feber, huvudvärk och ont i halsen -jag hoppas inte att det påverkar Sprayandet men det borde det väl inte göra. 

 

Har ringt och försökt få tid till en kurator också men har varit svårt, men nu ska jag iallfall bli uppring av gyn. mottagningen imorgon och förhoppningsvis kan de förmedla en kontakt. Känns konstigt bara att gå iväg och prata med någon. Vet att jag behöver det men samtidigt känner jag att inte vill "blotta" mig för andra. Rädd för att visa mig svag och att bryta ihop. Och jag vet -man är inte svag för att man går och pratar med någon men det är den känslan jag har. 

 

Känner att inte orkar med "folk" längre. Försöker undvika alla situationer där barn kommer på tal, men det är inte speciellt lätt eftersom det kan dyka upp vid alla möjliga oväntade tillfällen. Orkar inte försvara mina känslor längre, det känns som att så fort jag säger hur jag känner ska någon motsäga sig den känslan. Visst, alla ofrivilligt barnlösa känner och tänker inte likadant. Men visst borde jag som faktiskt är ofrvilligt barnlös kunna tala mer för oss än människor som aldrig behövt uppleva det?