I torsdags, dagen efter att jag fått reda på att jag inte är nedreglerad samt att jag har flera cystor mådde jag inte alls bra. Allra mest var jag arg. Jag var arg på mig själv och arg på hur fruktansvärt orättvist livet kan kännas. Det känns som att det bara är massa fel på min kropp, och i torsdags tänkte jag att det kanske inte ens är värt att försöka med IVF. Jag har hela tiden vetat att det är flera steg i en IVF process som ska klaffa för att det ska bli en bebis. Men första steget har för mig alltid varit att det ska bli några äggblåsor av sprutorna. Sen dyker plötsligt ett steg till upp som jag inte ens visste vi skulle behöva ta oss förbi. Och blir det stopp direkt på första steget, vad är då ens meningen med att fortsätta fram emot resterande 8-9 steg? På kvällen i torsdags bröt jag ihop och grät massor.

 

Jag pratade dessutom med kliniken i Huddinge i torsdags, de hade velat att jag skulle punktera den största cystan. Men eftersom ingen verkar vilja/kunna göra det på orten där jag bor får jag spraya med Synarela 3x2 gånger per dag och hoppas på att cystorna går tillbaka och försvinner av sig själva. Barnmorskan jag pratade sa strängt till mig (på ett skämtsamt sätt) att jag ska se till att börja blöda i helgen. Jag lovade att göra mitt bästa och skälla på kroppen. Om jag skulle få en blödning under helgen eller i början av nästa vecka finns fortfarande chansen att få börja med sprutor på påskafton. Annars verkar det som vi får avbryta :( Även om blödningen skulle dyka upp ville barnmorskan att jag skulle göra ett vul på onsdag för att titta till cystorna.

 

Igår kändes det lite bättre även om jag fortfarande var och är besviken. Känns som att jag har gett upp men någonstans finns fortfarande ett litet, litet hopp. Är så trött på att behöva ställa klockan på 6.30 varje dag för att gå upp och spraya, men jag gör det ändå. Jag gör det för att längtan efter ett barn är så stark att den övervinner känslan av att ge upp. Jag känner fortfarande inte av sprayen speciellt mycket. Möjligtvis att jag har  lite humörsvängningar, men är svårt att säga om det beror på sprayen eller hela denna resan. Emellanåt svettas jag en hel del från armhålorna (jag gjorde det igår, idag har jag dock inte gjort det). Jag tycker det är svårt att få till ordentliget med tryck när jag sprayar, speciellt i vänstra näsborren när jag använder vänster hand. Och nu när jag inte var nedreglerad i onsdags nojar jag ännu mer över att jag gör något fel när jag sprayar.

 

Igår kväll började jag blöda litegrann. Blev glad först men sedan hade jag inte blödit någonting under hela natten. Och under dagen idag har det knappt kommit något blod, bara lite gammalt. Så nu undrar jag om det verkligen är en nedregleringsblödning. Med tanke på hur tjock min slemhinna var i onsdags så borde det komma mer blod för att slemhinnan ska bli tillräckligt tunn. Kan det kanske vara en av cystorna som spruckit, men då borde man väll inte blöda eftersom de är fyllda med vatten? Har läst om chokladcystor som man kan ha vid endometrios, och de innehåller blod. Men skulle man kunna ha endometrios utan att märka av den så mycket? Har en del problem med magen samt att jag ibland får ont vid samlag... Som ni kan läsa håller jag just nu på att analysera allt möjligt. Men jag vill veta vad det är för fel på mig.

 

Har googlat massor nu efter att jag inte var nedreglerad och har läst om cystor som hindrat nedreglering, cystor som gjort att man fått avbryta IVF behandlingar. Har även läst om tjejer som haft blödningar men inte varit nedreglerade. Vet att man inte ska googla massor men har inte kunnat låta bli, har velat hitta solskenshistorier men tyvärr mest hittat det motsatta. Jag har även försökt hitta vad som kan ha varit fel med den förra Synarelan. Har inte hittat något direkt, min gynekolog här trodde på att den förvarats för varmt. Jag börjar istället fundera på om det varit tvärtom, att jag haft den för kallt. Vi har lite problem med vårt kylskåp vilket gör att det ibland blir väldigt kallt. Nu har jag iallafall sprayen i rumstemperatur och hoppas på bättre resultat.

 

Håll tummarna för mig att blödningen tilltar och att jag blir nedreglerad under helgen. Och håll även tummarna för att cystorna ska ha försvunnit tills på onsdag. Även om jag börjar blöda mer kommer jag att vara nervös ändå tills på onsdag innan jag definitivt vet om vi får fortsätta vårt IVF försök eller inte.