Den ständiga oron

Vågar fortfarande inte börja skriva graviditetsvecka i rubriken. Var iväg igår för att ta nya prover och göra undersökning. Proverna ska tas en timme innan undersökningen för att svaren ska hinna komma. Tog proverna omkring klockan kvart i tio. Denna gången behövde jag bara lämna blodprov. Vid elva hade jag tid till gyn. Fick komma in tio över elva och denna gången fick jag en manlig läkare. Han verkade väldigt speciell. Det första han sa var "men du verkar inte ha några problem med att röra dig" Jag har tidigare sagt att jag blir andfådd lätt när jag rör mig men inte att jag hade problem att röra mig, verkar som att någon av de tidigare läkaren hade skrivit det. Sen började han prata om att han kände igen mig men jag har aldrig träffat honom innan. Då sa han att han kanske haft en släkting till mig vilket också låter väldigt ologiskt då min familj bor många mil bort. Därefter började han prata om Fragmin sprutorna jag tar och frågade kring dem. Jag har inte så stor koll, vet bara att jag blivit tillsagd att ta dem. Han diskuterade (mest med sig själv) fram och tillbaka, pratade om att han skulle fråga läkaren som skrev ut dem till mig i fredags. Men till slut kom han fram till att han skriver ut 20 till åt mig, och menade att det känns inte så bra om man behöver fler och så finns det inte inne på recept. Efter detta började han prata om de tester jag tagit tidigare. Han skulle sedan jämföra med nuvarande resultat men de hade inte kommit (trots att det var 1.5 timme sedan jag tog dem). Han fick då ringa till provtagningen och fick själv skriva upp resultaten. Proverna var aningen bättre än sist. Men HB värdet var fortfarande högt och även något EVF värde, som tydligen är det som gör att jag måste ta Fragmin sprutorna. Någonstans här kom det in en sköterska och sa att en annan läkare behövde hjälp. Han frågade om det var okej att han försvann en sväng. Jag tyckte det var okej men inombords skrek jag efter att få göra VUL. Han frågade även om jag var kissnödig vilket jag inte var "nähä, men då kan du sitta här och vänta".
 
Det gick ganska snabbt innan läkaren kom tillbaka, men redan nu hade besöket tagit längre tid än vad det gjorde totalt sist. Jag trodde det var dags för undersökning men han pratade lite till kring proverna. Gick igenom alla de olika värdena jag hade (har ingen av de andra läkarna gjort). Sen var det äntligen dags för undersökning. Han sa att han trodde det var för tidigt att se någonting på VUL. Jag sa att jag var i v. 6+3 så det borde synas något men det höll han inte riktigt med om. Vi fick iallafall se något som såg ut som en hinnsäck och läkaren sa "jag kan nästan säga helt säkert att det är en graviditet" Vi kunde dock inte se något embryo vilket gjorde mig ganska besviken. Har läst om så många som sett embryo vid den tidpunkten. Men hinnsäcken var enligt läkaren 1-2 cm (såg att han mätte till 15 mm) och det verkar stämma ganska bra med v 6+3. Läkaren visade även något mörkare område i hinnsäcken och sa att det är där fostret ska växa). Trots att jag var besviken kände jag ändå lite hopp då jag tror att den maskinen de har är gammal och läkaren hade dessutom svårt att ställa in skärpan på den.
 
Tyvärr har jag fortfarande en hel del cystor kvar. Bl.a. en på 5 cm på höger sida som ligger precis intill hinnsäcken. Läkaren sa att de ligger och "stör". Frågade om detta var farligt men fick inget riktigt svar. Han svamlade något om att det blir så här. Min högra äggstock såg bra ut. Hade även en del cystor på vänster sida, dock inte lika stora som den på höger sida. Men, min vänstra äggstock var tydligen väldigt förstorad (10 cm jämfört med 2 cm på höger). Vilket inte kändes bra. Har inte direkt känt något av detta mer än att jag har haft ont på vänster sida av ländryggen (vilket enligt honom beror på att äggstocken ligger och trycker på). Jag hade iallafall nästan ingen vätska kvar i buken.
 
Efter undersökningen trodde jag att vi var klara men icke då. Först skulle vi prata en del igen. Berättade att jag haft en del problem med trög mage men att det var bättre nu. Det tyckte läkaren inte lät bra, enligt honom var det inte bra att behöva ta i och sitta och trycka eftersom det kunde belasta en del (antar att han menade belasta den förstorade äggstocken). Därför diskuterade han (återigen mest med sig själv) olika läkemedel att skriva ut mot trög mage. Slutade med att han skrev ut något i pulverform som jag ska strö över maten eller blanda med vatten. Efter detta bestämde sig läkaren för att det nog var bäst att han lyssnade på mina lungor också, för att se så att det inte var vatten i dem. Jag fick dra upp tröjan och han bankade på ryggen på mig. Sedan använde han ultraljudsmaskinen för att kolla mina lungor vilket inte var så lätt. Den ena låg bakom levern och den andra kunde han se när jag tog djupa andetag. Det verkade som att de såg bra ut och han kunde inte se någon vätska.
 
Tyckte att läkaren ändå var trevlig och bra att han var grundlig, men kanske lite för grundlig? Sen kommenterade han min mage flera gånger att: "den putar ut", "den är lite rund" o.s.v. Plus att han nästan tillskrev mig symptom som jag inte har. Han propsade på att det säkert gjorde ont när han undersökte mig, det kändes lite på vänster sida men gjorde inte ont. Sa att jag säkert hade ont i magen, är illamående, har ont när jag djupandas o.s.v. Förklarade att flera av de grejerna har jag känt innan men nu är det mycket bättre. Sen frågade han mig om jag jobbar nu. Är sjukskriven tills på fredag. Och då sjukskrev han mig till mitten av november. Han tyckte att jag ska ta det lugnt och inte lyfta. Jag får gå promenader men inte göra något ansträngande, inte träna på gym (eller jo armarna fick jag träna haha).
 
Innan jag fick gå ville läkaren även väga mig (klockan var nu 12:20) men då kom en sköterska och sa att han hade andra patienter som väntade och att hon kunde göra det. Tror att det är avsatt en halvtimme för varje patient så förstår om det satt en del frustrerade patienter i väntrummet. Nästa vecka ska jag ta nya blodprover (på orten där jag bor). Och veckan efter det ville det att jag kommer in på ny kontroll. Kom på efteråt att det är samma dag som jag ska på tidigt ultraljud på min IVF klinik så måste ringa och säga till om det.
 
Sammantaget kändes det ändå helt okej efter igår och trots en del dåliga besked kunde jag ändå slappna av något. Men sen idag när jag gick upp på morgonen kom det blod på pappret. Mest brunt men lite mer åt det röda hållet också. Sen hade jag ont i magen och har haft ända sen dess. Känns mest på höger sida och känns som mensvärk. Inte riktigt lika kraftig värk som då jag hade problem med tarmarna men ändå så att det gör ganska ont. Blir orolig då hinnsäcken vi såg satt mer åt höger. Men jag hoppas att blodet och smärtan kan bero på att jag gjorde VUL igår. Han var trots allt "inne" ganska länge och kikade runt. Annars hoppas jag att det är cystan som är på väg att spricka. Känns inget kul att behöva oroa sig så här mycket. Vill slappna av och gjorde det lite efter igår. Men så idag kommer det blod och smärta. Försöker att ta det lugnt idag. Men sen hittade jag något på internet om att det är farligt att göra för många UL/VUL. Har redan gjort tre stycken och är i v. 6+4 idag. Menmen, har ju varit tvungen att gå på uppföljningarna. Och som vanligt när man läser på internet så säger en del sidor att det är farligt med för många UL/VUL medan andra säger att det inte alls är så.
 
Anonym
2016-10-18 @ 15:27:08

Men vilken konstig läkare. Jag vill absolut inte oroa dig men i v6+4 ska man till och med kunns se hjärtat slå. Det börjar ju slå redan 22-23 dagar efter befruktning. Jag tycker det är dåligt atr sjukvården att hålla dig på halster ist för att kolla ordentligt.

Svar: Ja, håller med om att läkaren var konstig. Igår var jag i 6+3, trodde att jag skulle se ett embryo. Däremot har jag läst på flera ställen att man inte behöver se ett hjärta slå i v.6+3, beror bl.a. på hur erfaren läkaren är samt hur gammal ultraljudsmaskinen är. Kan säga att läkaren hade väldigt svårt att ställa in skärpan på maskinen samt att maskinerna verkar ha några år på nacken. Men klart att det inte kändes bra att inte se något embryo. Försöker dock tänka positivt, när jag var inne för nästan två veckor sedan såg de ingenting. Har ju ultraljud på ivf kliniken snart och ser de ingenting då (eller om jag börjar blöda massa innan dess) kommer jag att se det som att pyret inte är kvar. Fram tills dess ska jag försöka vara så positiv som det går.
Längtan efter att bli en familj

pånolligen
2016-10-21 @ 15:00:12

Hur går det för dig???




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0