Fick aldrig någon glad gubbe på ägglossningsstickorna. Blev besviken igår när testet bara visade en tom ring. Jag är så trött och ledsen på min kropp. Jag vet att det inte tjänar någonting till, jag kan ändå inte göra någonting åt det. Men min kropp är trots allt anledningen till att vi inte kan få ett barn på egen hand, eller kanske inte ens ett barn överhuvudtaget. Det är min kropps fel att min sambo inte kan få bli pappa och att jag inte kan bli mamma, något som jag i många år drömt om och längtat efter att bli. Det jag känner när jag tänker på att det är mitt fel går inte att beskriva med ord. Det är svårt att få andra att förstå hur ont det gör, inte ens min sambo förstår de känslor jag känner över det här.

 

Eftersom jag inte hann få positivt på stickorna fick jag ta en Ovitrelle spruta igår kväll. Var lite nojig innan jag skulle ta sprutan (var ett tag sedan sist nu) men blev förvånad över hur lätt det gick att ta den. Trots besvikelse över att "inte få ägglossning själv" så försöker jag att vara positiv. Nu är det bara till att vänta till på fredag och hoppas, hoppas att embryot överlever upptiningen. Det blev alltså som jag skrev i förra inlägget. Vårt FET blir på samma dag som vi skulle ha fött. Känns fortfarande lite tudelat att sätta in ett embryo på samma dag som dess syskon skulle kunna ha fötts men jag har bestämt mig för att se det som ett positivt tecken. Även om jag inte hann komma speciellt långt i graviditeten kanske Pyret kommer finnas där på fredag och hjälpa oss igenom det här <3