Nytt test idag, lika negativt som igår. Testdag på torsdag och inser att det är helt kört. Hur mycket folk än vill peppa om att hcg kanske inte är tillräckligt o.s.v. så borde de synas något idag. 

 

Är hemma från jobbet idag. Och ensam hemma kommer tårarna, de går inte att hejda. Försöker sova men varje gång jag slumrar till drömmer jag om barn. Vaknar och gråter ännu mer. Ångesten samlas som en tjock klump i halsen och jag mår så illa så jag håller på att spy. Ironiskt eller hur? Knappt ett enda symptom under ruvningen och när jag testat negativt kommer illamåendet med full kraft. Jag hatar min kropp...