Ivf 3, Insättning 3, Ruvardag 9

Fortsätter att känna ingenting. Det lilla hopp om ett plus som fanns försvinner mer och mer. Känner för att testa för att få det hela ur världen, är så trött på att gå runt och hoppas på ingenting. Är så trött på allt det här och känner för att strunta i det och ge upp. Helt enkelt gå in i en fas i livet som istället för en kamp om att bli gravid kommer handla om en kamp om att acceptera barnlösheten. För det är väll ändå så det kommer att bli till slut? På våra 3 Ivf försök har vi fått ut totalt 31 ägg, av dem har vi kunnat använda 3. Vid varje IVF har vi fått någon form av bakslag. Känns helt enkelt som att min kropp inte är gjord för IVF, uppenbarligen inte för att bära ett barn överhuvudtaget då vi inte kan bli gravida alls på egen hand.
 
Idag är helt enkelt en sådan dag där alla tankar snurrar kring anledningar till varför vi inte ska ha barn eller försöka få barn. Jag vet att tankarna snart kommer vända igen och att jag kommer vilja fortsätta kämpa, att vi måste kämpa så länge vi kan. Men tankarna på att ge upp växer sig starkare för varje dag och en dag kommer troligtvis känslan av att ge upp vara starkare än känslan av att fortsätta kämpa.
 
Jag vet att det är några dagar kvar tills testdag men chansen för ett plus känns väldigt liten just nu. Jag har gjort två insättningar innan. En ET och en FET. Detta känns mer likt vårt FET då jag inte heller kände någonting och då tog det sig inte. Jämför jag med vårt ET förra året som tog sig och slutade med missfall så ser jag mest skillnader. Vid vårt förra ET plussade jag på ruvardag 9 med en femdagars. Idag är ruvardag 9 med fyradagars. Förra gången blödde jag på dag 8 och trodde då det var kört. Förra gången började även min överstimulering ta fart runt dag 8 och blev värre och värre. Vet att jag hade väldigt ont i sidorna av magen och bak i ryggen, och att det gjorde ont att böja sig, andas, hosta, nysa o.s.v. Denna gång var jag lite överstimluerad redan vid ET men det försvann efter några dagar och har inte tagit fart igen, faktum är att jag känner verkligen ingenting alls. Vilket jag tycker känns som den största anledningen till att det inte har lyckats denna gång. Enda skillnaden är att jag ätit tabletter (Pravidel) mot överstimulering denna gång, vet inte hur stor skillnad de gör dock. Känns som att om jag fortfarande skulle vara överstimulerad så borde det kännas ändå.
En annan stor anledning till att det troligtvis inte har tagit sig denna gång är att förra gången runt dessa dagarna började jag få kväljningar när jag borstade tänderna, någonting jag inte känt något av alls denna gång. Ytterligare två saker som skiljer sig är att förra gången blev jag lätt väldigt andfådd de första dagarna efter ET, något som försvann och sedan kom tillbaka runt dessa dagarna samt att jag var tvungen och gå upp och kissa varje natt. Denna gång varje jag bara andfådd första dagarna efter äggplock och fram till dagen efter insättning, och det har inte kommit tillbaka. Denna gång har det dessutom bara varit en enda natt som jag varit tvungen att gå upp och kissa. Blev så glad den natten för såg det som någonting positivt men det har inte fortsatt.
 
Det finns en likhet med vårt förra ET. Och det är att runt dessa dagarna började känna mig sjuk och febrig. Ligger ganska lågt i vanliga fall och denna gång har jag också känt mig febrig de senaste dagarna. Idag hade jag 37.7, förra gången på ruvardag låg jag också på 37.7. Samt att jag haft lite ont i halsen och känt som en klump i halsen till och från, det gjorde jag förra gången också fast starkare än nu. De senaste dagarna när jag vaknat har jag varit varm och ena dagen även svettig. Någonting som försvinner under dagen och då blir jag snarare kall istället. Detta behöver ju dock inte betyda någonting. Jag menar, det är ju förkylningstider och ingenting konstigt att man får feber.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0