Idag är jag redan inne på femte dagen med sprutor. Hoppas att tiden går lika fort om vi får ägg/embryo att sätta in också. Att ta sprutorna går faktiskt förvånansvärt bra. Kanske har jag vanan kvar någostans i bakhuvudet, är ju trots allt inne på tredje IVF:en och fick dessutom köra sprutor ett tag efter min överstimulering. Det enda som är lite jobbigt är precis när jag ska ta sprutan så stoppar jag mig själv så jag blir tvungen att göra igen, blir som dubbelstick ibland haha.

 

På måndag är det dags för blodprov, och senare på dagen ska jag bli uppringd av kliniken och få tid för Vul samt instruktioner om jag ska fortsätta på samma dos eller inte. Just nu tar jag 112.5 enheter Menopur varje dag, Samt sprayar med Synarela. Tror att jag har fått klåda som en biverkning av Menopuren, kliar som bara den på armar, lår och ovanför brösten. Dessutom sticker det och gör ont i ena brösten emellanåt, konstigt nog bara i höger bröst.

 

Annars rullar dagarna på och som jag skrivit innan är det otroligt stressigt på jobbet. Känns som att jag kommer hem och är nära att bryta ihop varje dag. Känner att jag måste ta tag i att söka nytt jobb eller utbildning och samtidigt är vi mitt inne i en behandling och jag vet inte om jag orkar byta jobb igen. Har iallafall börjat fundera på en plan ifal det här försöket inte skulle fungera. Eftersom vi inte kan betala själva för PGD försök i Sverige har jag börjat kolla på kliniker utomlands. Där är chansen att lyckas dessutom väldigt mycket högre. Det enda är att det är extremt dyrt, upp till tre gånger (ibland mer) dyrare än för vanlig IVF. Eftersom varken jag eller min sambo har så högavlönat jobb försöker jag spara undan en del pengar varje månad. Har lite sparat sen innan, pengar som från början var tänkt att gå till ett hus i framtiden. Skulle vi lyckas bli föräldrar är det alla gånger värt att ta av de pengarna, skulle vi inte lyckas så vill jag inte ens tänka på hur det kommer att kännas.